- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
185

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•185

Marta samt for öfrigt ett blandadt sällskap af menniskor och
andeväsen. Uppträdena i Fausts studerkammare blifva då
egentligen intet annat- än en ur sagans verld hemtad fantastisk
prolog, och styckets angifna prolog, uppträdet i himmelen,
således öfverflödig, hvadan till och med fråga lär varit om att
alldeles borttaga den samma.

Till en sådan uppfattning af’ innehållet passar dock
egentligen hvarken Göthes text eller Rydbergs öfversättning.
Då Göthe i sin prolog låter Herren och Mefistofeles mötas
lika gemytligt som tesen och antitesen i en filosofisk afhandling
eller som jaget och icke-jaget i Fichtes system, sä passar,
texten väl i stycke dermed; äfven från Rydbergs synpunkt kan
berättelsen i Jobs bok om Satans samvaro med de heliga
englarne inför Herren godt förlika sig med den monistiska
verldsuppfattning som i prologen så afgjordt råder.
Annorlunda blir synpunkten för det sensat-ionsdrama, i hvars
förförelseintrig ju en oskuldsljus himmel skall kämpa mot ett
nattsvart, afgrundsglödande helvete. Här framträder också
dualismen så mycket skarpare. Englarnes hvita gestalter sväfva
på ljusa- skyar och Rafael (i Guds ställe) i ljus midtibland dem;
djupt nedanför visar sig Mefistofeles, en svart figur, till
hälften gömd i en mörk klyfta, och då han till slut drager
sig ned i djupet, flammar dess eld upp öfver honom. Men
till en sådan situation passar ingalunda hans helsningsord:

Då du, o Herre! närmar dig på nytt
Och nådigt spörjer: Hur står till bland eder?
Och gerna såg mig här i dar, som flytt,
står äfven jag i dina hofmans leder.

Ej heller kunde väl i slutorden: »Jag helsar på bos gubben
då och då» utsägas af den, som synbarligen stod utanför
himlaområdet. Det anförda må här vara nog för att visa,
hurusom man med förändring af grunduppfattningen äfven
behöft omarbeta sjelfva texten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free