Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•186
Från idédramats synpunkt äro just scenerna uti Fausts
studerkammare styckets egentliga kärna, till hvilken hela
fortsättningen sluter sig som en symbolisk utveckling. Faust,
den till begripande insigt och rik lifsfullhet trängtande anden,
9
(inner sig i sträfvandet efter så det ena som det andra hafva
gått orätt väg; han framlägger i fortlöpande tankeföljd sin
erfarenhet deraf han uttalar sitt beslut att heldre öfvergifva
denna lifsformen »än fortlefva den så som skett, och han
sluter sig ändtligen till den ande, likgodt hvilken, som lofvar
föra honom till det sökta målet. I vemod, ja förtviflan
fasthåller han dock städse en lugn tankeutvecklings ledande tråd.
Men detta passar illa samman med den våldsamma
känslodeklamationen hos en Faust, som icke föreställer något annat
än en vid studierna utledsen läskarl, hvilken i oredig feberyrsel
än bringas i teaterextas af kabbalistiska tecken, än ser
andesyner, än i raseri tycker sig höra den tomma hufvudskålen gnissla,
(orden: »Hvad gnisslar du till mig, du tomma hufvudskål»?
deklamerades näml.: Hvad? Gnisslar du till mig, du tomma
hufvudskål?) än far ut mot de fysikaliska redskapen, allt under det
han interfolierar sina utbrott med åtskilligt filosofiskt snack;
åtminstone framsades det ofta, som om det för sammanhanget
varit af föga betydelse. I Göthes dikt utgöra emellertid dessa
skeptikerns utgjutelser sammanhängande länkar af en total»
åskådning, hvilken utgör uppslagsändan för skaldeverket.
Erkännas bör dock, att Nya teaterns Faust ibland, synnerligen
under samtalen med Wagner och Mefistofeles, var en trognare
afbild af Göthes.
Wagners i öfversättningen (ehuru med klent stöd af
originalet) uttalade farhoga, att »vettet skall gå bort» för honom,
synes hafva öfvat ett starkt inflytande på uppfattningen af
hans rol. Ty som en förläst, tankesvag, opraktisk gammal
studiosus framträdde han med skrumpen hy, skygg hållning
och osäker blick. Men Göthes Wagner — en egenkär egoist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
