- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
203

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu oj var så framträdande. På snarlikt sätt hafva danskarne
och holländarne bildat sina ganska lyckade uttryck för »rival»:
de förstnämnde säga medbejler, de senare medevrijer. Båda
orden betyda egentligen »medfriare».

Grekerna nämna en rival på ungefär samma sätt:
synerastes »medälskare». Men jämte detta ord hafva de i samma
betydelse ett annat till sin bildning skenbart fullkomligen
motsatt, men dock ej mindre riktigt uttryck. De säga äfven
»motälskare», ant-erastes. Samma sak kan ses från olika sidor,
och kan derför äfven bära motsatta namn; lifsstraff är ju
detsamma som dödsstraff, strida med detsamma som strida mot.

Alt för länge hafva vi uppehållit oss vid. uttryck som
blott afse kärlekens vrångsida. För att, innan vi sluta denna
uppsats, åter Hytta oss tillbaka i den renare luft, som bättre
passar för hemmets verld, vilja, vi, anknytande till det sist
vidrörda grekiska ordet, omtala en liten grekisk kärleksmyt.

Kärleken — så förtälja forntidens skalder — var ännu blott
ett ungt barn, men sin moders hela glädje. Och huru skulle
don moder kunna vara annat än lycklig, som bar
kärleksguden själf i sina armar? Ån i dag är ju hvarje moder säll
i öfvertygelsen att hennes barn är en liten kärleksgud.

Eros — vi veta att detta var gudens grekiska namn —
var altså en hoppgifvande liten pilt, ständigt glad, ständigt
hågad för muntra upptåg. Men tiden gick, och hur det nu
var, började Afrodite misstänka att något måtte fattas hennes
älskling. Med oro såg hon att gossens förut så friska växt,
började knyta sig, att allvarsamma skuggor visserligen i början
mera sällan men efter hand allt oftare drogo öfver det. glada
barnausigtet, och att gossens krafter, långt från att tillväxa, i
stället syntes stadda i aftyning.

Bekymrad sökte gudinnan hjälp hos den kloka fru Themis,
och nu som alltid visste denna att gifva goda råd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free