Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
Det uppslag förfin här gifvit fullföljer och ifyller hon i
sin teckning af
Qvinnan och kulturkanipen.
Männen klaga att i den pågående kulturkainpen mellan stat
och kyrka, qvinnorna i allmänhet blindt sluta sig till kyrkan, likasom
de utgöra den förnämsta och lydigaste styrkan i pietismens och andra
sekters läger. Hur ofta tages ej detta förhållande som bevis för den
förmenta bristen pä omdömeskraft ocli sjelfständighet hos qvinnan,
samt till förevändning för att hålla henne, borta från all utöfning af
medborgerliga rättigheter!
Förf:n visar deremot Att förklaringen af nämnda förhållande är
att söka på helt annat håll. Den katolska kyrkan liar från början
egnat det qvinliga slägtets uppfostran lika mycken omvårdnad som
det manliga, hvarjemte hon inom klosterlifvet öppnat för den
tänkande, kärleksrika och ofEeivilliga qvinnan vida fält för en oftast
väl-signelsebringande verksamhet samt på ålderdomen en tryggad
fristad. Staten deremot har förhållit sig i det närmaste likgiltig, i
många fall afvisande gent emot qvinnan. Eller hvad gör staten för sina
döttrar? frågar sig förf:n. Han ger dem del i den lägre undervisningen
och nattvardsskolan samt tillförsäkrar embetsmäns enkor en liten pension.
Men under hela den mellanliggande tiden, från 14 till 60 år,
öfverlemnar han dem åt statsborgarnes, fäders ocli makars försorg, eller,
der dessa saknas, åt sig sjelfva. Han frågar icke efter livad
tillgångar de ega för att existera, utom i den mon han kan beskatta
dem; och skatt tager han af dem lika som af männen, men utan att
förunna dem några af de utvägar till sjelfförsörjning han medgifver
dessa. Vidare bygger staten fattighus för dem och upplåter åt dem
bela stadsdelar till utöfvande af lagenlig synd.
Skillnaden mellan detta behandlingssätt och det qvinnan rönt af
kyrkan är i ögonen fallande. Må vara att klosterlifvet och dermed
qvinnans verksamhet omedelbart i kyrkans tjenst öfverlefvat sig sjelft,
så återstå dock många dit hörande uppgifter att lösa: och krafter för denna
lösning ligga slumrande lios alla sysslolösa eller fåfängt efter arbete
sökande qvinnosjälar.
— — — — När alltså staten begynt kulturkampen i en
riktning, så måste han fullfölja den i en annan, genom att ersätta med
nya de arbetsfält han fråntager qvinnan, samt dugliggöra henne för
nya. vidgade uppgifter i fäderneslandets och mensklighetens tjenst. —
Må de krafter, som icke mera arbeta för klostren tagas i
mensklighetens tjenst; må man gifva åt qvinnan den yttre hållning och den
inre halt klosterlifvet gaf henne. Man talar sä högt om skyldigheten
att icke blott rifva ned utan också bygga upp; må man då här
tillämpa sin grundsats!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
