- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
221

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•221

»Mycket», tillägger förfin, »är reclan vunnet, men mycket
återstår. ,Wir müssen nur loolleri tillropade en gång en stor
härförare sitt manskap».

»Vi måste blott vilja/» är också den lösen Louise Otto
gifver qvinnosakens vänner.

18. Magdelas lärmästare.

Af E. R.

»Nu ser väl mor hvarifrån jag kommer», sade min unga
slägting Hildur Svan vid inträdet i det rum, der hennes mor
och jag suto språkande om nytt och garnmalt. Hon räckte
oss en löfkransad korg med utsökta ananas-smultron samt en
stor brikett af liljor, heliotroper och törnrosor,

»Fråga heldre om vår goda tant kunnat gissa att det är
från Fridlunda, du hemtat så sköna sommarbarn», svarade min
väninna. »Det är verkligen så», tillade hon, vändande sig till
mig, »att då vi här i staden vilja hafva några utmärkta
trädgårdsalster, så gå vi till Magdela Rönner. Och min lilla
Hildur gör det synnerligen gerna, ej blott för rosengårdens
fägring och rikedom, utan ännu mera för dess vårdarinnas.»

»Ja», sade Hildur, i det hon satte buketten i en vas framför
mig, »jag håller mycket af tant Magdela, jag älskar att se en
kvinna så bana sin lefhadsväg i sträfsamhet och
blomsterdoft-Namnet Magdela Rönner framkallade ur mina
barndomsminnens verld en ful, butter, lat och på allt sätt otreflig
flicka, som aldrig kunde sina lexor, alltid fick bannor i hemmet
och i skolan, samt icke tåldes af oss andra, emedan hon var
lika trög till lek som till lärdom, Jag tyckte mig ån jo se
den otympliga stackars ungen sitta trumpen och surmulen i
någon vrå, när vi alla svängde lustigt om och hade hjertans
roligt. Kunde det verkligen vara hon, om hvars företagsamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free