Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•222
jag nu såg så vackra vittnesbörd? hon, som förstått vinna en
själfull ung flickas tillgifvenhet och beundran?
Jag hade vid fjorton års ålder flyttat långt från
fädernebygden, dit jag först nu, åldrig vorden, återkommit på
gästbesök. Endast sparsamma underrättelser hade jag under den
långa mellantiden erhållit om mina barndomsbekanta. Att
kapten liönner för tretio år sedan lemnat denna verlden och att
ett par af hans döttrar blifvit gifta var allt hvad jag hört om den
familjen, åt hvars otrefligaste medlem jag aldrig egnat en tanke
förr än då hon nu dök upp för mig ur glömskans vida haf
såsom egarinna af sitt barndomshem och såsom en af mina
slägtingar högt värderad person. De föreslogo att första lediga afton
föra mig till henne och jag samtyckte med en viss nyfikenhet.
Fridlunda låg helt nära staden. En skogbevuxen bergshöjd
skyddade det mot nordvestliga vindar; i söder famnades det af
en vacker insjö och var för öfrigt så inbäddadt mellan hägnande
löfmassor, att man såg det först då man kom det helt nära.
Men så vidt jag kunde minnas var det ett vanvårdadt ställe,
hvars åbyggnader sågo nästan fallfärdiga ut och i hvars
trädgård ogräset frodades ypperligt mellan höga förvildade häckar.
En med ek och hassel rikt bevuxen äng skildes från
trädgården genom bränneriet, ladugården och logen. Man måste
bana sig väg öfver rishögar och stinkande »möddingar», hoppa
öfver ett bredt gyttjigt dike och klättra -öfver en hög
gärdes-gård för att komma i ängen. Vi barn gjorde nog gerna detta
för att få plocka nötter eller leka sista paret ut på denna
vackra plats, som var för allmänheten strängt förbjuden, men
någon gång tilläts oss att beträda, då vi med våra föräldrar
gästade kapten Könners. Mina käraste minnen från Fridlunda
tillhörde ekängen, och nu öfverraskades jag af att finna den
nya gångvägen från staden föra genom denna förr så afskilda
och väl kringgärdade äng. Inga uppspikade trätaflor ådömde
nu, såsom i min barndom, högt vite för den som vågade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
