- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
236

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•236

armar och bo för dem som ville sluta sig till mig. Min
äldsta syster, ogift liksom jag, kom hit strax efter mammas
död och har sedan delat ljuft och ledt mecl mig. Hon har
tagit hushållsbestyren på sin lott, ty sådana hade hon förut
skött hos andra. Iion ordnar nu vårt lilla tebord och kommer
snart att bjuda er elit. Eugenie, som blifvit enka, har
inackorderat sig hos oss. Hon sitter nu och skrifver till sin
son, vår son såsom vi gerna kalla honom, den käre glade
gossen; han är student och tillbringar ferierna här, men är
för tillfället ute på en fotvandring. Och här komma mina
döttrar, Huldas döttrar, som, tidigt föräldralösa, funnit
modershem här. De hafva hållit på att binda kransar och
buketter, som äro bestälda till ett bröllop. Sådant arbete är ett
nöje för dessa mina snälla hjelparinnor. Det var om denna
min älskade familjekrets jag ville berätta då du afbröt mig».

Två täcka, behagliga flickor hade nu hunnit fram till oss,
helsande oss med leenden och blommor. De hade en hy så
frisk och ögon så strålande, att de tydligen ej visste af hvad
bleksot vill säga; de hade ock det rena och goda
ansigtsut-tryck, som en moder framför allt älskar att se hos sina
döttrar. Lyckliga Magdela, tänkte och sade jag nu, ty clen ömhet,
hvarmed hon och hennes flickor ömsesidigt betraktade
hvarandra, gaf mig fullständig förklaring öfver det soliga ljus som
förskönat hennes väsende.

Under hemvägen språkade vi om Magdelas lifs historia.

Hildur uttalade ånyo sin sympati för den qvinliga
sjelfständighet, som brutit sin egen bana.

Hennes mor anmärkte att den sjelfständigheten skulle
bringat föga lycka med sig om den ej verkat för andra.
Det att Magdela blifvit lycklig genom att arbeta för andras
lycka, var för henne det lärorikaste af den lefnadshistoria vi
hört. »Hvad mer», tillade hon. hvad mer om en flicka genom
bristen på fägring och behag dömes att ej få smaka den äk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free