Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•235
farit att omskapa Fridlunda efter mitt sinne. Ladugård ocli
öfriga ekonomibygnader ombygdes på lämplig och mera
obemärkt plats redan under mammas lifstid. Det lilla boningshusets
omskapning är senare tiders verk. Hade ej grundlig
reparation deraf varit nödig, skulle jag nu varit skuldfri. Men jag liar
i alla fall den angenäma utsigten att om få år blifva det; och
mitt område blomstrar ju som en Herrans lustgård.
»Småkrafset» har inkräktat en god del deraf; men som det lönar
sig rätt bra behöfver jag ej förebrå mig det såsom en lyx.
Att så är beror väl mest derpå att jag ej håller någon
dyr-legd trädgårdsmästare utan sjelf ordnar och ställer här. Ett
par snälla dalkullor, som komma hit tidigt hvarje vår, sköta
till stor del köksträdgården och åtskilligt mera. Dufvas Lars
efterlemnade två söner, af hvilka jag låtit den ene grundligt
lära sig frukt- ocli blomsterodlingens vackra konst; den andre
förestår gårdsbruket; båda äro mig och Fridlunda mycket
tillgifna, och vi sträfva tillsammans af hjertans lust. De hafva
sin vissa procent af all vårt arbetes frukt, och vi finna oss
dermed å ömse sidor väl belåtna. Utom dessa och öfriga
tjensteandar har jag» — — —
»Det är godt och väl att du har trogna och goda tjenare
i ditt paradis», inföll jag; »men jag tycker dock, bästa
Mag-dela, att en ensam gammal Eva måste känna en stor tomhet
midt i rikedomen af sin skönhetsverld. Jag menar visst icke
att jag önskar dig en Adam: det vore något för sent, då han
ej förekommit i din ungdoms historia, men tillåt mig fråga
lefver du ej i din vackra villa ungefär som råttan i osten,
för att icke säga som larven i sin puppa?»
»Nej lyckligtvis icke», svarade hon. »Hade jag som barn
den elaka drömmen att vilja lefva på det sättet, så vaknade
jag ur den då jag insåg att skulden till min otrefliga ställning
i hemmet låg hos mig sjelf, åtminstone till aldra största delen.
Jag lärde mig småningom att innerligt gerna öppna hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
