- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
275

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•275

till den man, som framkallat lagen om hvar svensk mans
oaf-visliga skyldighet att personligen fullgöra sin värnpligt.

Slutligen frågade jag om årsväxten, och rördes af att
höra daglönaren i bondens tjenst uttala sitt »Gud ske lof! det
ser godt ut», med samma djupa uttryck af tacksamhet, som om
den jord han odlade, varit hans egen.

Härmed var vikboländningens historia slut, och med ett
aktningsfullt afsked till den ärlige arbetaren, fortsatte jag
min väg till jern vägsstationen. Hit kom jag just lagom för
att lösa biljetter till snälltåget söder ut, hvilket skulle på fyra
timmar föra oss till Sömmens station.

För första gången tog jag biljetter till 3:dje klass, och fann
den rymliga dubbelkupéen för damer, med sina breda
träbänkar och hyllor helt beqväm och sval. Ehuru dagen redan
gifvit mig en rik skörd för anteckningsboken, var jag ännu ej
trött, utan såg mig om efter nya föremål för iakttagelser.
Snart erbjöd sig också ett sådant i det en simpelt klädd qvinna
med »huckle» och fabriksprägel, kom fram till kupén och sporde
med beveklig stämma om någon af herrskaperna ämnade sig
till Mantorp. En dam, som satt närmast dörren svarade att
hon väl ej skulle stanna der, men skulle passera stationen och
kände till stället. Qvinnan bad då att hon ville taga vara på
hennes lilla flicka och se till att hon riktigt kom af vid
Mantorp, der »de» skulle komma och hemta henne. Damen gaf
sitt samtycke och en tioårig flicka införpassades, ett hastigt
afsked följde och dörren stängdes. Annu en gång stack dock
modern in sitt bleka ansigte i fönstret och bad så vackert att
flickan skulle få stå vid fönstret och se ut — »för si de’ ä’
tocke som barn tycker om». Ögonblicket derefter ljöd
signalen och lokomotivet förde oss bort i brusande fart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free