Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•305
gripa in i skandalkrönikan skyr hon att låta läsaren komma
nälden synd, som utgör motivet för historiens tragiska utveckling.
Frågan huruvida »det gemena beteendet» har eller icke har
någon flägt af den passion, som enligt kritikern skulle göra det
värdigt en poetisk behandling, kommer henne icke vid, ty det
är icke detta beteende hon har till uppgift att skildra. Blott
med några få mästerligt fina drag antyder hon det lastbara
förhållandet och skildrar syndaren nästan endast indirekt eller
genom dottern, som älskar och ännu tror på honom.
Vi hade förestält oss, att redan det konstnärliga i sättet
för denna framställning af det vidriga borde gifvit dikten,
såsom sådan, ett högt värde oberoende af dess syfte.
Redan i sjelfva utgångspunkten för diktens bedömande
skilja vi oss således från granskaren. Han förlägger
tyngdpunkten af berättelsen till fadern, vi till dottern; han betraktar
såsom ändamål hvad som är för oss medel. Helt naturligt
framgår häraf en väsendtlig skiljaktighet också i vårt sätt att
döma öfver ämnets utveckling och skildringens detaljer.
Så uppehåller granskaren sig företrädesvis vid det usla
i familjefaderns beteende, och påpekar huru förfin gjort det ännu
vidrigare genom att låta det gömma sig under en mask af
ömhet och fin litterär bildning. Men, frågar han slutligen, »är en
sådan gestalt i och för sig värdig en plats i dikten?»
Från vår synpunkt kunde man, om ock med risk att ådraga
sig en välförtjent anmärkning för bristande »skolmessighet»,
besvara denna fråga med en annan. Den dubbelhet hos
familjefadern, som är oss alla så vidrig, hvad är den annat än en
tillämpning i handling af principen öm »skillnaden mellan det
poetiska och moraliska intresset», eller af teorien, att man kan
hylla det sköna och verka i dess tjenst utan afseende på
sedlighetens förkofran? Men — också här inställer sig en
slut-fråga —- om i verkliga lifvet sambandet mellan det moraliska
och det estetiska är så innerligt, att en brytning dem emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
