Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•306
upphäfver det enas väsende, och kommer det i och för sig sköna
att verka vidrigt vid sidan af det moraliskt usla — är det då
värdigt dikten, som vill vara lifvets spegel, att förneka eller
undandölja detta samband?
Hvad som i våra ögon skärper intrycket af det låga i
familjefaderns beteende är icke så mycket att detta beteende fortgår i
bredd med den gamla vanan af ömhet och estetisk förfining, som
icke snarare, att det ställes under dotterns domvärjo. Det är
ju icke det äktenskapliga missförhållandet i och for sig, som
bestämmer diktens karaktär. Intrycket af faderns synd på dotterns
kyska, hängifna och renhetsdyrkande själ, är den nya insats i
den gamla konflikten, som stegrar dess tragiska verkan.
Detta. att behandlingen närmar sig det tragiska medan
ämnet i hans ögon är och förblir lågt, klandras af granskaren.
Helt naturligt hafva vi äfven här en annan uppfattning.
Diktaren är ju fri att välja sitt ämne, och lämpar sedan
behandlingen efter dess art. Den otuktigc Falstaff, som möter gyckel
hos alla föremålen för sitt låga begär och af hvars låghet ingen
oskyldig lider är ett lumpet ämne, och han kan derföre godt
straffas med åtlöjets vapen. Fadern, som krossar sin unga dotters
tro på renhetens och godhetens tillvaro i lifvet, är deremot, i
trots af sitt usla handlingssätt ett tragiskt motiv, och må väl
som sådant få begagnas. Att nu skildra den tragiska verkan
af det låga och usla på en högsint själ kan väl icke öfverskrida
det poetiska berättigandet; eller hur skulle eljest Shakespear
försvara sin Hamlet? Och skulle verkligen estetikens teori i forna
tider hafva inneburit ett sådant förbud, så får väl detta, som så
många andra af dess konstlade lagar, vika för den högre, som
anser intet menskligt för lågt och intet gudomligt för högt
föl-diktens framställning, blott de båda ställas i riktigt förhållande
till hvarandra.
Men vi fortsätta jemförelsen mellan granskarens och vår
egen uppfattning af dikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
