Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•309
det och upphäft dess verkan. Detta icke genom Gerhards stumma
bekännelse att icke heller ban är ren, utan genom hans
småsinta beklagande, ännu i olyckans bittraste ögonblick, att Gertrud
syftar för högt, och med den axelryckning hvarmed han
besvarar hennes gripande bön: »Kom icke vid mitt mål!»
Det som orenats kan skäras, den felande Jean upprättas,
men blott på ett vilkor: att målet hålles högt, att vi i vilja
och sträfvan icke nöjas med något mindre än detta: »varer
fullkomlige såsom eder Fader».
Det var dit Gertrud syftade. Frestelsen att låta udda vara
jemt och taga lifvet som det är, att blunda för synden och söka
lyckan hos den hon älskar, utan att ställa vidare anspråk
hvarken på honom, lifvet eller sig sjelf, denna frestelse är det, som
hon känner sig icke kunna motstå om hon sänker sitt mål; och
att falla för den, var för henne detsamma som att dö. Om
Gerhard hade röjt någon inre frändskap med detta clet djupaste
draget i Gertruds karaktär, då hade läsaren kunnat tänka sig en
framtida lösning af konflikten, ett ingripande äfven från hans
sida för att sofra Gertruds renhets- och skönhets-dyrkan från
det stoft af sjelfviskhet och öfvermod, som onekligen vidlådde
den, och från den dubbelhet, som smittat äfven henne då hon
ångrar en god gerning emedan den lemnat hos henne ett oskönt
nedstämmande intryck. Men förfin har ej unnat oss denna tröst
utan lemnar det onda icke blott oförsonadt utan segrande qvar
på spillrorna af den lycka det förhärjat. Här, men också, som
vi tro, först här, bryter förfin mot så väl skönhetens som
godhetens kraf, försvagar clet poetiska intresset utan att derför
till-fredställa det moraliska. Hon har haft ett syfte, clet är tydligt,
ett syfte viel sidan af sin dikt, och för att vinna detta skjuter
hon med berådt mod konstens fordringar åsido, bränner sina
skepp och lemnar sina stridande i fiendehand.
Hvilket är då det syfte, som tvingar förfin till denna
grymhet som menniska, denna uppoffring som författare? Tvifvels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
