Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•308
lagar hade stärkt det sedliga intrycket, sä hade väl ej häri legat
något fel. Så motsatta äro ju dock ej de moraliska och
poetiska intressena att de upphäfva hvarandra. För vår uppfattning
är det tvärtom en af skaldens högsta uppgifter att bringa dem
i full harmoni.
Huruvida dock Amanda Kerfstedt med den ifrågavarande
skizzen lyckats, eller ens velat lyckas att lösa denna uppgift,
är nu den sista fråga vi hafva att besvara, för att derifrån leda
oss öfver till det nya i den qvinnotyp, hon gifvit oss i Gertrud.
Vi börja då med att erkänna oss vara nog gammalmodiga
att ej rätt kunna fördraga det nya litterära modet att sluta med
en dissonans, isynnerhet när denna är, ej blott olöst utan efter
allt utseende olöslig. Väl må det vara sant, såsom en spirituel
föreläsare öfver Ibsens »Et Dukkehjem» yttrat, att det är den
realistiske diktarens rätt att taga ett stycke lif eller karaktär
och skildra dem just sådana de i ett gifvet ögonblick befinna
sig, lemnande åt läsaren att tänka sig den vidare utvecklingen.
Men för att tillfredsställa våra kraf på en konstnjutning måste
han då hafva i sin skildring inlagt förutsättningarne för en
sådan utveckling, möjligheterna för en lösning af den konflikt
han frambesvurit. Och när han det gjort, får ban icke genom
något motsägande drag upphäfva dem och sålunda godtyckligt
afklippa den ledtråd, han en gång gifvit läsaren för det arbete
han ålägger honom. Ett dylikt fel begår dock i Vår tanke Ibsen
då ban låter porten slå igen efter Nora. Och Amanda Kerfstedt
omintetgör på ett liknande sätt läsarens sträfvan att lösa konflikten,
då hon ej hos Gerhard K. inlägger den sedliga styrka och den
djupare medkänsla för Gertruds renhetsdyrkan, som fordrades for att
han, i trots af skuggan öfver hans förgångna lif, kunnat hjelpa
henne att lägga en ny grund för sin tro på lifvet. I det enda
ordet »upprättelse», som utgör hela hans svar på Gertruds fråga,
ligger en sådan möjlighet; men innan förfin låter det
betydelsefulla ordet glida öfver Gerhards läppar har hon redan motsagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
