Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•329
utfylla hvad jag endast mäktat antyda. Det bästa af allt var
dock, att inga olyckshändelser kastade dystra skuggor på dagens
lysande taflor, inga missljud störde harmonien i det helas
skönhet, inga yttringar af klander eller missnöje blandade sig
i det allmänna jublet.
När känslosträngarne blifvit spända till det yttersta, när
en rad af festligheter lemna efter sig ett tillstånd af trötthet,
att ej säga förslappning, helsar man med än större
tillfredsställelse än vanligt hvilodagens stilla frid. Ehuru jag
visst ej har några authentiska bevis på att denna
sinnesstämning ej var främmande för föremålen för alla dessa
högtidligheter, det unga fursteparet, föreställer jag mig dock, att det
var den hos dem förherrskande, när de inträdde i den till
gudstjenst invigda helgedomen inom konungaborgens murar,
för att med församlingen instämma i tack för all åtnjuten
lycka och välsignelse, i bön för de kommande dagarnes många
skiften, i pris ocli lof till all god gåfvas gifvare. Visst är
det förmätet att tilltro sig förmågan att läsa i andras hjertan,
och dock kan jag ej betvifla att de höga personerna sjelfva —
jag menar den kungliga familjens alla medlemmar — voro
lika djupt gripna, som någon af oss andra, af den innerliga
andakt, hvilken den högtidliga akten i sina skilda former var
egnad att framkalla, och som än återljöd i de manliga,
klangfulla röster, hvilka från altaret messade våra välbekanta
kyrkoböner, än stärktes af de behjenansvärda förmaningar, som med
öfvertygelsens kraft och värma uttalades från predikstolen, der
barnasinnets ödmjuka tro och förtröstan framstäldes såsom
höjdpunkten af lifvets vishet, eller slutligen framklingade i den
härliga lofsången, hvilken manade alla jordens barn, de stora
som de ringa, att gifva Gud allena äran. När jag nu härtill
lägger den stämningsfulla hymn, som kapellmästaren Norman
- komponerat för tillfället, är jag öfvertygad om, att du delar
Tidskr. för hemmet. 23:dje årg. 6:te käft. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
