Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
förstodo konsten att till jacka och benkläder använda hundra alnar
tyg, som flögo omkring dem från skuldrorna till fötterna, så att det,
för att använda ett af en samtida moralpredikant användt uttryck,
susade och brusade liksom då eu qvarnbäck störtade ned öfver sin
fördämning; men det dröjde knappast ett par årtionden, förr än den i
sina former stelnànde tidens inflytande också börjar visa sin verkan
på den frie landsknekten. Eu ny anda böljade göra sig gällande
inom krigsväsendet: systemet att inöfva soldaten medelst
exercisreglementen, är ett karaktäristiskt kännemärke på denna period, som
infört pedanteriet och grundlagt kälkborgerligheten. All denna pösande
massa krympte nu ihop och utbyttes mot de tjocka, ined blår, kli,
understundom också med hvete uppstoppade valkar, hvilka det spanska
modet lade kring kroppen i motsats till den tyska pösdrägten. Dylika
valkar gingo rundt omkring skuldrorna, omgåfvo höfterna och låren
samt föllo långt ned från bröstet i en tjock hängande eller hårdt
stoppad s. k. gåsbuk, hvilket allt tog sig mycket besynnerligt ut, dä inan
följer en sådan menniskofigur konturer.
Dgnna drägt blef herskande mod, och damerna ville ej vara sämre
än herrarne. Äfven de lade tjocka puffat och kuddar kring skuldror
och öfverarm, men för höfterna uppfunno de styfkjorteln, hvilken nu
för första gången uppträder i historien. Dock var ban såsom
nyupp-funnen ännu tämligen oformlig, ty från höfterna gick han rakt ut i
horisontel linie alldeles som en skifva, eller också steg han till och
med upp i höjden för att sedau falla ned lodrätt. Tunnan tjänade
som mönster. — — — — — — — — — — —
Visar sig i alla dessa utväxter samma brist på ett fint och
måttfullt formsinne, som tidigt röjde sig hos ornamentet, så utöfvar
tidens moraliserande tendens en helt olika inverkan på drägten. Man
skulle redan i valet af färger kunna skönja denna tendens. Den
kärlek till färgen, som kännetecknar 1400-talet, hvilket tyckte om
att använda mycket brokiga, effektfulla och bjärt mot hvarandra
afstickande färger, hade redan reformationstiden mildrat; ty med
undantag af landsknektarne, undvek man då det skärande och
brokiga samt sträfvade mera efter ädel enkelhet. Men reformationens
framåtskridande och i synnerhet det inflytande, hon får på lifvet
själft, göra sig vidare gällande i fördunklandet af färgerna:
skar-lakansrödt, guldgult, himmelsblått, jämte alla dylika färger undvikas
nu allt mer och mer, och borgaren, hvars föredöme äfven följes af de
förnäme, går klädd i mörkbrunt, mörkviolett och svart. Till och med
de katolska länderna deltaga i denna färgrevolution, om ock högst
ogerna samt i ringare måtto. Denna och den följande periodens talrika
porträtt lära oss, att svart slutligen blifvit favoritfärgen, hvilken blott
förhöjes af den hvita kragen och guldkedjorna, ja, för att göra den
mörka effekten riktigt djup, använder man nu allmänt till högtidsdrägten
i stället för siden eller atlas svart sammet, hvilket absorberar ljuset i
stället för att reflektera det såsom de andra tygerna. Den svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
