Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■23
och allvarlig tid var för handen, en tid, i hvilken mensklighetens
största intressen stodo pä spel.
Men fastän drägten antager en allt igenom likformig snitt och
karaktär, som om ett enda mod i stor stil herskade deröfver, kan man
dock ej förneka att den är ett barn af en stormig tid. Den måste
derför antaga en viss prägel af vildhet, fantastik och effektsjuka,
detta så mycket mera, som det var verkliga äfventyrare, hvilka gingo
i spetsen för den nya modriktningen och bidrogo till att brådstört
förvandla de nya drägtformerna till karrikatyrer. Vi mena
landsknektarne, dessa vilda äfventyrliga sällar, som, under sitt,
bekymmers-lösa lif blott för dagen, satte sin högsta njutning i att spela
öfversittare. De lade till den för handen varande drägten sin fantastiska
sprättaktighet, så att till och med den stadgade mannens och de ärbara
matronornas klädsel ej kunde undandraga sig deras tillsatser.
Der drägten varit för trång, vid höfter, armbågar och knän,
ristade de upp den och gåfvo snitten ett underlag af kulört siden. En
dylik uppristning och dylika underlag blefvo på modet och sträckte
sig i ett formligt system af sällsamma teckningar (ifver hela kostymen
från baretten till skorna. Baretten förblef den enda hufvudbetäckningen,
men man förstod att gifva den olika form och på ett fantastiskt sätt
pryda den med långa fjädrar. Skorna hade redan i slutet af det
femtonde århundradet förlorat sina långa spetsar; nu gingo de öfver till
en annan ytterlighet och blefvo så breda framtill i tärna, att de s. k.
komularna eller björntassarna, såsom man kallade ’dem, näppeligen
föreföllo mindre egendomliga än deras föregångare. Detta oaktadt
förblef drägten i sina hufvudformer öfver allt densamma, men den hade
bredvid sig sin förvildade, fantastiska karrikatyr.
Den konststil som följde på renässansen betecknar man som kändt
är, såsom barockstilen. Under det renässansen ledt smaken nr
1400-talets virrvarr in i en enda flodbädd, förgrenade ban sig under
barock-tiden åter i skiljda strömningar, beroende af olika nationella förhållanden
och olika mottaglighet för tidsanden, tills under senare hälften af
1600-talet den allherrskande franska odlingen åter tvang honom till
likformighet. Förf:n följer derför barockens verkningar inom olika länder, hvar
emot vi måste stanna inom mera begränsade områden.
I Tyskland uppenbarar sig från medlet af 15’20-talet till de senare
tiotalen af seklet i modet och toiletten alla de drag som tillhöra
reformationstidehvarfvets karaktär och smak: det uppskrämda
samvetets moraliserande tendens, det stela, tunga och öfverlastade i
formerna, det klumpiga och maniererade i 1’ormgifningen, förkonstling
och tillgjordhet, brist på sann natur — allt detta uppenbarar sig på
det tydligaste i klädedrägt och toalett.
Denna period böljade visserligen strax efter midten af
1500-talet med det galnaste foster af modet, som kostymhistorien känner
till, nämligen »pösdrägten», en uppfinning af landsknektarne, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
