Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Den lilla, styfva spanska hatten passar ej längre till de rika lockarna;
i lians ställe träder den mjuka filthatten, som under inflytande af det
vilda kriget antager hundratals fantastiska och delvis kolossala
former samt smyckas med plymer, hvilka understundom bölja alnslängt
ned öfver ryggen. Äfven de sirliga spanska skorna, hvilka i gröfre
form börja användas i kriget, läggas bort af mannen pä modet och
utbytas mot de tunga, besporrade, krigiska kragstöflarna.
Qvinnorna blifva ej efter männen. De bortlägga puffarua och
styfkjorteln samt visa stor benägenhet att anlägga släp. De blotta
åter hals och skuldror, samt låta kragen, hvilken hos dem förvandlar
sig på samma sätt som männens, sänka sig ned från haka och öron
samt börja först på bröst och skuldror. Håret friseras ej längre upp
utan smyckas med plymer och diadem samt får åter falla ned i lockar.
Sålunda uppstår det tretioåriga krigets fria, lediga, pittoreska
drägt, en sann glädje för kostym-målaren, och konstnärsfesternas
historiska garderob. Men vi hafva ej beskrifvit henne fullständigt,
om vi glömma ett tillbehör till henne, som på denna tid var mer än
vanligt omtyckt, och detta är spetsarne.
Om spetsarna också ej uppfunnos vid slutet af 1500-talet så
nådde spetsfabrikationen dock sin blomstring först, vid denna
tidpunkt. Deras lätthet, prydlighet och finhet, den clairobscur, de
åstadkomma, det mystiska behag, som ligger i deras egenskap att
till hälften beslöja, till hälften förråda hvad de betäcka, tilltalade
alla på det högsta, och de komma snart på modet. Till att börja
med förenades de ännu med de styfva, tjocka kråsen, hvilka de kantade ;
sedan slöto de sig till de stärkta, med fiskben och metalltråd utspända platta
kragarna, men detta var tydligen ej deras rätta plats, ty de måste själfva
göras styfva och förlorade derigenom sitt förnämsta behag. Deras
gyllene tid inträdde i och med den fria, pittoreska drägten, och de
skaffade sig öfver allt plats på den samma, så litet de än tycktes
passa för kriget och den krigiska karaktären. De blefvo således
omtyckta ej endast af damerna; männen funno lika stort behag i dem,
generalen och statsmannen lika såväl som borgaren och sprätten. De
kantade hattens brätten, de fladdrade kring .hals och skuldror, bröst
och händer, de följde efter drägtens alla fållar och sömmar, de hängde
sig som rosetter vid skuldror och knän, prydde kanterna på
värjge-hängena äfvensom skorna, ja de utfylde till och med de nedvikna
kragstöfvelskaftens ofantliga vidd. Med dylika spetsbeprydda stötlar
såg man vid denna tidpunkt parislejonet flanera framför Palais Iioyal,
äfvensom krigaren på sin stridshäst störta sig in i stridstumultet. Dock
hade parisaren förfinat det tyska modet.
Man skulle nästan kunna säga, att spetsarne också äro det bästa,
som den tyska lilla konsten då för tiden frambragte, om också
Tyskland ej var det egentliga sätet för spetsfabrikationen. Dessa
regelbundna, stilfulla mönster, som så väl lämpa sig för tekniken, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
