Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
aldrig sedan dess blifvit öfverträffade, huru mycket än den tekniska
sidan fulländades i finhet och färdighet.
Men ju längre kiiget varade desto mer förvildades i Tyskland
smaken. Strax efter kriget sågo ej heller menniskorna bättre ut. Håret,
som sökte atl täfla ined den franska peruken, hängde långt och tofvigt
kring hufvudet; i stället för spetskragen, som förderfvades af håret
kom nu en halsduk; rocken hängde, ned omkring kroppen lång och
vid som en säck, utan tecken till midja — det var bondrocken. som
rekryten fört ined sig till legementet och hvilken nu koin på modet
i den förnäma verlden. Hatten hade blifvit mindre, men i stället för
de pittoreska, fria linierna hade fulhet och styfhet inträdt Det
oaktadt fans det tillräckligt med spetsar, guldgaloner och andra prydnader
på drägten. Hela kostymen under denna period erinrar i Tyskland
om en rå bonde, som blifvit rik och kommit i förnämt sällskap.
Tidpunkten då Frankrike gjorde sig till herrskare öfver deri
allmänna smaken i Europa förlägger förf:n till år 1655 då en på
följder rik tilldragelse timade. Detta år utnämde Ludvig XIY på en
gång fyratioåtta hojperukmakare, en statskupp, som de öfriga hofven
skyndade sig att efterhärma. Nu dröjde det blott några få år, och
den väldiga peruken, denna tids symbol och efter hvilken hon förtjänar
att få sitt namn, svingade sitt lockbanér öfver alla bildade hufvuden.
Vilja vi ha en bild, som återger andan och smaken under denna
period, hvilken åena.sidan kännetecknas af absolutism och slafvisk
underdånighet, å den andra af fåfänga, ihålighet, falskhet, onatur och
svulst, så kunna vi ej få tag i något bättre än just peruken. Det
egna håret, naturen, måste gifva vika, och en främling träder i dess
ställe. Kolossal till sin gestalt, grotesk till utseendet, ett förhånande
af den goda smaken, ett vidunder i afseende på gratie, bildar denna
hårbyggnad en ram kring det släta, skägglösa ansigtet, tynger på
hufvudet, hämmar den fria rörelsen samt blir trots allt detta ett
allher-skaude mod inom hela den bildade verlden. Att den tvingade den som
bar don till mera afmätta rörelser och stelare hållning, frågade man
föga efter, då ju i och med peruken samma stela ceremoniet, samma
långsamma, afmätta rörelser, samma sirliga pas å nyo fortplantades
från Ludvigs hof, som på den tid då barocken och den spanska an
dan herskade. Till och med dansen måste sättas i harmoni med
peruken, och menuetten lämpade sig också förträffligt derför; en runddans
i raskt tempo skulle hafva förvandlat hela toaletten till ett vildt kaos.
Peruken dominerade helt och hållet hufvudet: hatt, skägg och
halsens beklädnad måste förvandlas i öfverensstämmelse dermed. Man
kan inom kostymhistorien alltid göra den iakttagelsen, att ju längre
man bär håret, desto mera krymper skägget samman. Om man
kronologiskt sammanställer en serie af denna tids otaliga porträtt, så kan
man bäst iakttaga detta faktum på en och samma person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
