Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Men efter peruken följer stångpiskan, och under öfverskriften
»Roioco och stångpiska» skildrar Falke med fin penna detta nya skede
i sn iikutveckl i ngen.
Detta är ett steg, som verldshistorien, den civiliserade verldens
kultur, tager under förra hälften af det adertonde århundradet, det är
ett steg från Ludvig den fjortondes falska grandezza till rococon, hvars
valspråk var: vive la bagatelle! Om vi tänka oss de båda symboler,
som gifvit namn åt två perioder, så skildra vi i och med deras
karaktäristik äfven tidens: å ena sidan står den ofantliga hårbyggnaden,
stolt, själfmedveten och själfbelåten, uppblåst och pompös, storartad i
sin onatur, samt dominerande öfver alla hufvuden — detta är i allo
Lucvig den fjortondes smak. A andra sidan se vi de storståtliga,
fladdrande lockarna sammankrympta till ett sirligt bihang till
puderfri-syreu, urblekta från blondt till hvitt, hopbundna och gjorda styfva
för att tjänstgöra tillsammans med de militäriska damaskenia, löjliga
såsom småborgerlighetens anda, hvilken vid denna tid stod i sitt
högsta flor, samt knappast gjorda salongsmässiga genom härpungen eller
sirliga bandrosor af siden; — detta är rococons karaktär: petig,
sockersöt, tillgjord, stel, onaturlig och nyckfull.
En enda tanke besjälade denna verld: nöjet, kärleken.
Njutningslystnaden lyser ur alla ögon: kärleksgudar leka på de evigt leende
läpparna; de betrakta oss lifslefvande ur husgerådets sniderier,
innan-takens stuckaturer, väggarnas målningar, ur alla penselns och mejselns
verk. De täcka och tjusande boudoirerna, de mystiska lusthusen
bakom de gröna träden, de beqväma, breda, inbjudande möblerna,
qvinnornas lätta drägter, allt andas och lefver kärlek, talar och påminner
om kärlek. Det är ett lif sådant som de salige gudarnes, lätt och
sorgfritt, evigt ungt och evigt gladt, obekymradt om all framtid,
liksom om den dag aldrig kunde randas, då all denna fröjd och härlighet
tager slut.
Pudret är ett karakteristiskt kännetecken på rococosmaken. Det
har redan förut en gång blifvit nämdt, att blondt var perukens
àlsk-liugsfärg, och då blondt hår nu var sällsyntare och dyrare, sökte man
att åtminstone genom hvitt puder mildra intrycket af de mörka
massorna. Detta blef nu i och med adertonde århundradets början ett
allmänt, absolut herskande mod; lika godt om det var peruk eller
stångpiska, svart eller blondt, eget eller falskt, håret måste helt och
hållet vara hvitpudradt. På samma sätt förhöll det sig med damernas
hufvuden. Samtidigt med den stora allougeperukens fall och den
groteska smakens aftagande, man skulle nästan kunna säga under Ludvig
den fjortondes dödsår — så noga sammanträffar allt -— hade
fontan-gens terassformiga hår- och spetsbyggnad försvunnit från damernas
hufvuden; håret hopsamlades allt trängre och trängre med små lockar,
samt bildade under regentskapets tid och de första årtiondena af
Ludvig den femtondes egen regering en liten, högst kaprisiös frisyr, hvilken
lika afgjordt och fullständigt betäcktes med det snöhvita pudret. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
