- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
36

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

blomsterornamentiken tills vidare nöjde sig med audra rummet. Men
den imperialistiska stilen hade varat länge nog för att afklippa det
historiska bandet med föregående stilarter, den ärfda traditionen och
konstskickligheten var förlorad och man kunde endast mekaniskt, pä
konstladt sätt arbeta sig tillbaka in i rococostilen. Dåligt på alla
punkter, visade sig inflytandet häraf mest olyckligt inom det qvinliga
dilettantarbetet och klädedrägten^ i början af 1800 talet. De
ornament den restårerade rococon hade att bjuda på, voro andefattiga
snirklar, hvilka förblefvo oförstådda, emedan de ju voro gjorda utan
förstånd. Inom detta område var således smaken alldeles bortkommen
under de första årtiondena af detta århundrade. Det enda, han ännu
förstod sig på, emedan det öfver hufvud taget ej kräfde någon insigt,
var hlomsterliebhaberiet., hvilket i sin råaste, naturalistiska gestalt med
passion idkades af alla fruntimmershänder. Men ty värr led man
ock fullkomlig brist på sinne för den enda egenskapen, som höjer
denna genre till en konst, nämligen en lämplig fördelning och
sammanställning af färgerna, enär, såsom vi redan nämt, färgsinnet öfver
hufvud taget gått förloradt. Dertill kom dess utom, att just den
otympligaste tekniken blef omtyckt, ja uteslutande omtyckt i och för
denna naturalism, nämligen broderiet på stramalj med korsstyng samt
perlbroderiet.

Kasta vi en flyktig blick pä toaletten, på drägtens former, sä
få vi likaledes lof att beteckna restaurationsperioden såsom den
måhända bedröfligaste och för sin skönhets skull minst afundsvärda inom
bela kostymhistorien. Ilade det här lyckats att åter införa styfkjorteln
med allt dess tillbehör, så hade det ändå varit en lycka för den
estetiska känslan; men motsatsen var för stark, för att detta skulle hafva
varit möjligt. Den restaurerade bourbonismen måste efter några svaga
försök att återinföra den gamla drägten legitimera imperialismens moder,
och sålunda blef cylinderhatten och fracken vår salongsdrägt. Den
nya utvecklingen anknyter sig direkte till den imperialistiska kostymen.

I böljan af restaurationen, vid tiden för Wiener-kongressen hade
man redan fråntagit den grekiska tunikan det, hvari hennes väsende
och skönhet består, det fria, lediga draperiet. Hon var åter ett plagg,
som tätt och utan alla veck slöt sig kring hela kroppen ända ned
till fötterna, hvilka blott kunde taga korta steg. Denna trånga säck
hade åter fått ett lif, men det satt så högt upp som möjligt, och
nedtill voro dess utom fötterna synliga, tvärt emot alla de begrepp,
man förut haft om förnämt skick. Deu utveckling, som utgick från
detta lika så ofördelaktiga som löjliga och obeqväma mod, kunde ej
vara någon annan, än att kläduiugen fick större vidd och längd. Den
som vill följa med modjournalerna år efter år kan noga och bestämdt
iakttaga gången af denna utveckling. Klädningen pöser upp sig
långsamt, får veck samt växer ned öfver fötterna. Mot slutet af
fyrtiotalet hade man bort kunna hejda denna utveckling; den hade nått
sitt fulla mått; men det gick här vid lag som med pojken, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free