Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
makare. Den gamla stångpiskan gjorde sina yttersta ansträngningar.
Dä hon måste lemna håret, hakade hon i sin förtviflan ännu en liten
tid fast sig baktill på rockkragen; men det hjälpte ej; den nya
kostymen, som, obeprydd och obroderad, uppträdde med enkel frack,
cylinderhatt och stöflar, måste ovilkorligen segra i längden.
Den blef också efter något motstånd belt och hållet de
franska republikanernes drägt, så litet den än harmonierade med den
antikiserade omgifningen. Men det var en underlig företeelse, som nu
uppstod deraf. All tidens vildhet gick öfver derpå. Cylinderhatten
fick behålla sin ursprungliga skepnad, oaktadt deri gamla trekantiga
hatten i en förändrad form, hvilken vi känna såsom napoleonshatten,
stälde sig gent emot honom, i synnerhet inom armén, men han blef
klumpig, oformlig likasom hoptryckt och tillbucklad. Puderfrisyren
upplöstes, och håret hängde i långa stripor ned för ansigte och nacke,
likasom om det aldrig sett någon annan kam iin fingrarna, eller också
snoddes det utan ordning i hop på hufvudet till en s. k. coiffure d
la Titus. Spetskråset förvandlades till en tjock, hvit cluk, och tre
sådana lindades om halsen, den ena öfver deu andra, så att de liknade
en bordduk, hvilken senare väl ock ofta fick träda i deras ställe.
Fracken blef nu utbytt mot bondrocketi med breda skört och en hög
krage, som gick öfver öronen. Fötterna voro betäckta af klumpiga
stöflar, tjocka, stora silfverringar hängde i öronen, och högra handen
svängde en ofantlig knölpåk. Detta var revolutionslejonens och
sprät-tarnes drägt, som knappast blifvit sedd i Paris, förr äri hon också dök
upp i alla europeiska hufvudstäder, till och med i det militäriskt stela,
stångpiskälskande Berlin. I alla fall var detta ett märkvärdigt slut på
den franska elegansen och sirligheten. v
Synbarligen lyckades den republikanska damverlden långt bättre
än männen att åtminstone närma sin kostym till den antika drägten.
Då under direktoriet förskräckelsen lagt sig och ny lefnadslust åter
vaknat, uppträdde på direktorernes baler de förnämsta och mest
berömda damerna, så att säga de regerande fruarna, i tunika med
vidhängande inantelartadt himation.
I själfva verket anknyter sig hela reformen inom qvinnodrägten,
sådan den då ägde rum, till denna djärfva innovation, om den ock
bortlade det äfventyrliga, fostren af en frivol moral oeh en vild tid.
Qvinnogestalterua i de engelska, franska och tyska modetidningarna
omkring år 1800 äro visserligen inga grekinnor eller rom.inn nor,
men de påminna tydligt och afsigtligt om dem. Alla slags
styfkjort-lar eller dylika pösande utväxter hafva försvunnit på samma gång som
snörlifvet. Klädningen, som är uppgördlàd högt upp under bröstet,
faller fullkomligt fritt ned på fötterna; frisyrerna äro tagna efter
kejsartidens talrika marmorbyster, och på dem sitta diadem med antika
former. —• — — — — — — — — — — — — — — —
Den antikiserade smaken indrogs i imperialismens fall och rococon
tog smakens rike åter i oqvald besittning, medan naturalismen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
