Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
skogkransade spegel, i hvilken kyrkan med skolhus och by
vackert aftecknade sig. Åkande och gående kyrkfolk helsade
oss antingen med en tyst åtbörd eller ett gammaldags
tro-hjertadt »Gudsfred!» De åkande, och de voro många, insatte
sina hästar i ett präktigt stall, uppfördt såsom man sade
mig, på yrkan och med understöd af gamle Rääf. Vi stego
ur vagnen just som klockorna ringde samman och folket
strömmade in i den rymliga kyrkan. Xågra minuter senare
hade också vi tagit plats i herrgårdsbänken närmast koret
midt för altaret. Altartaflan var af Hörberg och återgaf
på mästarens vanliga trohjertade manér en scen ur Nya
Testamentet. Altarduken var prydd med något slags virkade
spetsar och å altarringen syntes målade symboliska
framställningar lika djerfva som fromma. Från min plats såg
jag blott en af dessa målningar, i hvilken konstnären afbildat
det symboliska lammet, ur hvars öppnade strupe forssar en
med stark realism återgifven blodström, hvilken upptages i
ett handfat af den vanliga häfdvunna formen. Bilden var på
en gång plågsam att se och från min plats omöjlig att bortse
ifrån. Snart tog dock gudstjensten sin början. Orgeln var
bedröflig, ett faktum som ingalunda bortblandades af
organistens djerfva fantasier, eller församlingens alltför sjelfständiga
stämföring. Altartjensten ’ med lof och bön och
syndabekännelse, samt den vackra böndagstexten gåfvo nu, som ofta, den
bästa behållningen. Då »predikstolspsalmen» sjöngs bytte vi
bänk och fingo nu hela-församlingen och predikanten
framför oss. Den senare, helt ung och bondson från Kisa,
uppläste ordentligt en välment och icke illa skrifven utläggning
af texten. Någon spänd uppmärksamhet eller djupare rörelse
var han dock ännu ej mäktig att väcka. Församlingen satt
lugn med andäktig uppsyn, snusade ibland eller bjöd
kyrkekryddor, tog sig en och annan blund, men reste sig som tända
ljus och instämde mangrant och högljudt i den angifna lof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
