Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
psalmen, bugade alltid så snart Jesusnamnet nämndes, och bådo
bakom hattar och psalmböcker sin tysta bön när allt var slut.
Det var länge sedan jag deltog i någon gudstjenst på
landet, och i tankarne jemförande denna med hvad jag mindes
från gamla tider följde jag tyst mina vänner ur kyrkan.
Här stod nu hela kyrkbacken full af folk, qvinnorna,
söndagen till ära, i svarta klädningar och skira hvita hucklen, en
vacker drägt, som väl anstod gamla som unga. Männens drägt
var mörk och hade ingenting kännetecknande, mer än det att
den mestadels syntes tillverkad af heinmaväfdt tyg. Flickorna
stodo i hög, småpratande, fnittrande och vänskapligt knuffande
hvarandra då någon från ungkarlsflocken klef öfver och
kastade ut ett eller annat lystringsord. »Kära-morarne» tycktes
ha mycket att säga hvarandra, och gubbarne öfverlade, efter
afhörda. kungörelser, troligen om det allmänna bästa ifråga
om bärgsel och skörd, medan de pådrogo sina blårandiga
damrockar och ställde hästar och trillor i ordning.
Jag gick med Buhlsjö-frun omkring bland folket och
lick för hennes skull min del af de vänliga hälsningarne.
När vi sedan uppstigit i droskan vinkade hon till sig en
ståtlig qvinna med vackla drag och grått hår under det
hvita hucklet. Det var enligt ortens språk »en val-mor»,
ansedd och förmögen hemmansegàres hustru. Hon
tillfrågades vänligt om den nygifta dottern, fick råd för en sjuk, och
uppmanades att efterforska saker från gamla tider, något som
hon dock fruktade var fåfängt efter som allt »gammert»
miss-aktas nu för tiden. Ett fullkomligt motstycke till den
präktiga qvinnan trädde derefter till vagnsdörren. Det var »Stafva
i fattigstugan», en liten dvärgartad gumma, hvars skira huckle
dock omslöt ett temligen välbehållet ansigte, ur hvilket
framblickade ett par kloka ögon. Ilon fick samma uppdrag som
»väl-morän» och strålade af lycksalighet då samtalet slöt med
en kaffebjudning till Buhlsjö en dag i följande vecka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
