Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(31
ord af ljuft och onämnbart behag för den barske sjömannen;
det är den fasta punkt, på hvilken han samlar allt det bästa
han eger af tankar och känslor medan han jagar fram för vind
och våg; det är fyren, som genom frestelsens och villornas
natt leder hans irrande själ i hamn.
Uppe i stugan der jag tagit mitt sommarqvarter låg jag
i fönstret och såg hur folket kom och gick nere vid hamnen,
och tänkte mig in i deras tankar. Då ljöd plötsligt en mjuk
röst i mitt öra.
»An middagen, kära herre! Nu är det allt bäst att vakna.
Soppan står på bordet och kallnar innan ni ännu smakt den».
Det är Gervaise med det gullröda håret, den raka
spänstiga växten och det vänliga ansigtet: fiskarhustrun som
passade upp mig.
Hon var upprymd och på samma gång gråtmild. En blixt
flammade till ibland innerst i hennes klara ögon; blodet var
i rörelse och gaf ett skiftande färgspel åt hennes hvita hy.
Hon hade påtagit söndagsklädningen, med en spritt
spån-gande ny halsduk och sin bästa mössa. Efter fyra långa
månaders frånvaro skulle då hennes Pierre komma hem! Pierre
hennes man, hennes »karl», förstås: fadren till de två sm.å
bytingarne, som kallade henne mor och som följde henne hvar
hon gick, halft gömda i hennes kjortlar.
O! om ni visste hvad hon var vacker och munter och
obesvärad och god att se på, den präktiga Gervaise!
Jag hade just slutat min middag då en blixt plötsligt
skar sin väg genom den inbrytande natten. En stormhvirfvel
med hagel slog ned öfver viken. Ovädret bröt ut med
ens i fullt raseri och dref upp sjön i höga skumhöljda vågor.
Ett af barnen tryckte sig tätt intill modern med stirrande
blick och började skrika af förskräckelse. Gervaise bleknade
»Se så!» utropade jag. »Tag icke’ så illa vid er! Det är
bara en vindstöt, en by . . . Dessutom äro de ju redan i hamn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
