- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
62

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

Med en snabb rörelse kastade hon en blick på klockan,
som hängde med sina blylod på väggen: »Hvem vet?»

Stormen tog till, och hagelskuren piskade det bräckliga
taket. Hon bleknade ännu mera, och jag kände att jag darrade.

En timma förgick i ångest; ännu en: Ingen kom!

Rundt om oss svepte ovädret i otämjdt raseri.

»Dröjsmålet bör ej oroa er», sade jag till den stackars
hustrun. »Stormen har uppehållit dem, de hafva kanske blifvit
inbjudna till värdshuset att tömma ett glas . . .

»Innan han sett mig och barnen? . . . omöjligt! . . .»

Och utan att säga ett ord vidare förblef hon stående vid
fönstret och spejade ut i mörkret med dyster uppsyn.

Slutligen hördes hårda slag på porten. »Han! Det är han!
utbrast hon. Men i ramen af dörrfodringen framträdde den
högresta magra gestalten af fader Jean, den gamle tullbetjenten
på platsen, med sänkt gevär och genomblött uniform.

»Och Pierre?» sporde Gervais doft. Tullbetjenten skrufvade
sig litet brydd der han stod på tröskeln.

»Din karl! . . . Ah kan kommer väl — sjön går hög och
det fördröjer dem . . .» Derpå närmade han sig mig och sade
med låg röst: »Postkarlen har lemnat mig ett bref till er».
Och medan Gervaise trött och sorgsen återtog sin plats vid
fönstret drog den hederlige tullbetjenten mig bort i en vrå
likasom för att "rifva mig brefvet:

o o

»Kommer från hamnen», mumlade han doft. »Tre båtar
krossade: hela Saint-Paiils besättning borta... Pierre bland dem.
Vi ha sökt kropparne . . . ingen funnit. Tala om saken för den
stackars hustrun. Jag . .,. ser ni.,. . jag skulle inte stå ut med
det.» Derpå höjde han rösten till signalhornets sträfva och dock
dallrande ton, sade sitt: »God natt herre!» och försvann i stormen.

Jag var nu ensam med Gervaise och barnen, hvilka med
ögonen svällande af skräek tryckte sig tätt intill modern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free