Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ock därföre, att pessimisterna åter och åter framhålla dem som
bevis på tillvarons elände.
Det må nu visserligen vara en ledsam sak, att det är
besvärligt att uppfostra barn, och att föräldrar hugnas med bref
från sina vuxna söner och döttrar, endast då dessa äro i
behof af penningar. Det kan ofta vara rätt besvärligt att göra
sin pligt och stundom händer det, att man därföre blott
skördar otack till lön. Uppfattades förhållandet mellan föräldrar
och barn djupare och mer verkligen etiskt än nu vanligen
sker, så skulle kanske det beklagliga förhållande, som herr v.
Hartmann nu anser vara det vanliga, snart höra till de
sällsynta undantagen. — Tyngdpunkten ligger dock tydligen i
beviset för omöjligheten eller åtminstone den ytterliga
säll-spordheten af lyckliga äktenskap. Det är ock till denna sak
som Schopenhauer och v. Hartmann med synnerlig förkärlek
återkomma, hvarvid den förra i synnerhet brukar begagna
tillfället för att utstöta pamfletter öfver det kvinliga könet.
Vi må härvid gärna acceptera Schopenhauers åsigt, att den
sympatiska känsla könen emellan, som han benämner kärlek,
verkligen beror på en motsats i naturell och dylikt. Vi lämna
den saken därhän eller rättare, vi antaga att så verkligen
förhåller sig. Bygges nu äktenskapet på denna grund, så är det
i sanning bygdt på ett sluttande plan, ty nog kan det hända
att denna känsla, där hon ej är stäld i högre makters tjänst,
förkolnar för lifvets höstvindar. Vi medgifva gärna och villigt
äfven detta, ehuru det visserligen ej lyckats Schopenbauer
att visa, att motsats i naturell o. d. verkligen skall vara så
hinderlig för en lycklig sammanlefnad. Den erfarenhet, man
har från ett annat område — vänskapen — tyckes ej gifva
detta vid handen. Men vare härmed huru som hälst. Den
nämda känslan bör icke, kan icke i det sanna äktenskapet
vara allt eller ens det väsentliga, ja på goda grunder kunde
det t. o. m. ifrågasättas, om den är för detsamma oundgäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
