Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
lig. Det väsentliga, det som skänker äktenskapet dess
sedliga helgd är ej den sympatiskt-erotiska kärleken, denna må
fattas huru idealisk som hälst, utan den äktenskapliga kärleken.
Denna kärlek skiljer sig från den förra därigenom, att den
förpligtar. Han, som sade^ »Ett bud gifver jag Eder: älsken
Eder inbördes», han har lärt oss, att det är vår pligt att älska,
något, som man förut ej visste, och som Schopenhauer och
själsfränder ej häller veta, och när det om kärleken heter, att
han icke söker sitt eget, så är han som oegennyttig skild från
allt, som kallas kärlek, men ej har ett etiskt innehåll. En
sådan^ etisk kärlek är den allmänna människokärlek, som
kräfves af alla, som bära det kristna namnet. Men den kan och
bör äfven framträda i andra mer specifika former; en af dessa
är den äktenskapliga. Hvad det är, som särskildt utmärker denna,
kunna vi här icke utreda; nog af att den är af etisk art, att
den förpligtar. Erkännes detta, så finnes intet rimligt skäl,
hvarföre den efter en tid skulle utslockna, den kan icke detta,
utan att man ådrager sig skuld. Genom att göra sin pligt i
en viss riktning, får människan blott ökad hog att fortfarande
göra så.
Erfarenheten bevisar detta nogsamt. Den ger oss många
exempel på att lidelsens glöd af sig själf förkolnar, och att
fantastiskt svärmeri skingras af lifvets verkligheter, men aldrig
någonsin lär den oss att tillgifvenhet och välvilja, genom att
flitigt öfvas skulle minska i intensitet. Och jämväl det slag
af båda, som förenar makar med hvarandra, vittnar om sig
själf, att den är en makt, som trotsar förgängelsen. Det är
visserligen sant, att den måste utvecklas, likasom allt under
solen, följaktligen ock under olika skeden af lifvet
framträda i olika former. Men att detta skulle innebära dess
upphörande, detta är ett antagande, som saknar all grund. Att
tro på lidelsens och svärmeriets fortbestånd, det är att tro
på den sinliga affektens välde öfver människan, det är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
