- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
95

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

Men sedan tankar och ögon sålunda en stund sysselsatt
sig med de yttre föremålen, vare sig att de framstodo i sköna
landskapstaflor, hvilkas harmoniska fägring ljuft tilltalade mitt
sinne, eller i det rörliga vimlet omkring mig, som ju ej var
fritt från de dissonanser, hvilka städse åtfölja menniskolifvet,
drogo de sig småningom inåt, och för den inre blicken fram-%
skymtade mången hägring ur det förflutna.

Tanken på de vänner, hvilkas vänliga inbjudning jag
hörsammat, och som jag nu snart skulle återse i Sunne
gästfria prestgård, återkallade minnen från längst hänsvunna tider,

v

då jag, såsom ett sju- à nioårigt barn, ej utan en viss känsla
af bäfvan i mitt lilla hjerta, med svenska språkläran i hand
stod inför den både älskade och fruktade läraren, Rektor
Anders Fryxell. Barnaminnet är troget, och jag tyckte mig
än kunna se hans forskande, genomträngande ögon och
munnen med sitt bestämda, nästan stränga uttryck, som dock vid
det han talade eller smålog blef idel uppmuntrande blidhet.
Det var denna blandning af godhet och allvar, som, i
förening med sträng rättskänsla, gjorde honom så afhållen af sina
lärjungar och förtjenade honom det vackra binamnet:
rättvisan. Sådant var det tidiga minne jag gömde af den vördade
läraren, hvars bild aldrig förbleknat under de många årens
vexlingsrika skiften, och med hvilken jag sedan längre tid
tillbaka fått återknyta en kär bekantskap.

Plans dag var väl nu i nedergången, men de
karaktersdrag, som barnet redan uppspårat, hade jag återfunnit hos den
kraftfulle, mognade mannen och tyckte mig skönja dem än
mer utpreglade hos den vördnadsvärde åldringen, som, liflig
och verksam såsom få, ännu med intresse följde tidens
företeelser och spörjsmål. Han hade ständigt varit en oförskräckt
kämpe för rätt och sanning och under starka
meningsbrytningar utstått mången skarp dust med sina motståndare, kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free