Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.131
skap. Ånnu mera; oss förefaller det som måste man hafva
blickat in i skaldens innersta personlighet, såsom denna
uppenbarar sig i en större samling af hans dikter, för att rätt fatta
honom. Ett och annat enstaka stycke intager väl, men
fängslar dock knappast på djupare sätt; detta af den enkla orsaken
att det är blott en del af ett harmoniskt helt. Så kan en
lösbruten prydnad af ett arkitektoniskt verk, en melodi ur ett
större tonstycke tilltala och förtjusa oss, men fullt njuta dem
göra vi först då, när’ vi se det fint mejslade rosverket eller
lyssna till den fagra melodien i samband med de konstverk,
hvilka de tillhöra, och med den tanke som besjälar desamma.
En annan orsak kan ligga i den stora enkelketen af Wirséns
poesi och i det faktum, att vår tids menniskor i allmänhet äro
så bortkomna från det enkla, att de hafva svårare att förstå
detta än det konstigt sammansatta. Huru som helst, ett
faktum är, att -Wirséns kyska och fromma sångmö tillvunnit sig
cn stor del af den läsande allmänhetens hjerta och svenska
akademiens ynnest, icke genom något enstaka storslaget
diktverk utan genom det i de samlade sångerna föreliggande
uttrycket af en ren, en högstämd och harmonisk
skaldepersonlighet.
Grundtonen i denna personlighet ljuder redan klart
genom den första diktsamlingen, klingar på en gång styrkt och
vidgad genom den andra och återfinnes slutligen, teoretiskt
motiverad och försvarad i det minnestal öfver Böttiger,
hvarmed Wirsén för två år sedan intog dennes plats i svenska
akademien. Det präktiga lilla stycke, som har till öfverskrift
»Columbus», synes oss klarast och mest allmängiltigt återgifva
denna grundton.
Då den djerfve seglaren drog öfver vindomsusadt haf till
den nya verlden logo menniskorna. Spe, mente man var allt
hvad han skulle vinna, och i stället för nya verldar väntade
honom en graf i böljans famn. Men han skakade ur minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
