- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
136

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.136

En annan gång besjunger han de dödas dag, då enligt en
from sed i katolska länder alla smycka sina käras grafvar.
Ungmön som mist sin vän, hustrun som sörjer sin make,
modern som bäddat sitt barn under den gröna kullen —
kärleksfullt följer skalden dem alla, och ber dem ej bäfva, ej fälla
modet, ty »det gryr en dag då döden dör».

I »Nepentlies» sjunger han om den läkdomsfulla,
ovissneliga, sorgbetvingande örten, som stillar orons trånad och ger
mod och segerkraft åt hvarje ädel längtan.

»Klättra upp på tankens Alper! Hylla ej en dådlös tro!

På de vilda fjällens spetsar skall du se Nepenthes gro.

I Spinozas gafvelkammar som i Leibniz’ hofgemak

Spinna sig dess grenar stilla öfver väggar, öfver tak».

Men, spörjer skalden, hvar är örtens rot, den bittert ljufva?

»Du må tro mig eller icke, men den står vid korsets fot.

Derifrån hon spirar sedan upp på konstens marmorställ,

Uppför tankens stela branter, in i hemmens trefna tjäll.

Glöm ej du hvar roten finnes! Men försmå ock ej med hån

Dessa många sköna rymder, dit hon grenats derifrån».

Huru den rena menniskokärleken gestaltar sig hos
skalden, se vi af det stycke, han kallat»Deltagande». Han drager
den felande till sig och ber att få bära en del af dennes börda.
Väl vet han, att hvarje handling har sin följd, att skuld blir
sorg och lusta skam; men han vet ock, att ur natten bryter
morgonrodnad — att ånger föder frid. Han säger ej, att ondt
och godt är lika, men han har trott

»det kunde sägas fritt
Mot dem, som skräna jemt om tandagnisslan,
Att kärlek en gång stält sig sjelf som gisslan.

Bland de allra vackraste af dessa andliga stämnings-sånger
är den i andra samlingen, som har till öfverskrift:
»Förvandlingar)-). Såg du, frågar skalden, rosenknoppar spira ur törnen,
såg du fjäriln lemna puppans fängsel, isen blifva bölja och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free