Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
framträder ju ej för oss en gång för alla, med ens
afslutadt och fullfärdigt. Det skall ju drag för drag uppdagas,
eller på den väg Herren utstakat småningom framälskas och
verkliggöras af menniskornas barn. Wirsén har i allmänhet
stannat vid det redan vunna, och saknar sympatiens slagruta
för det eviga, som dväljes på djupet af vår upprörda tid. Väl
skådar han i fjerran »seklets genius». men för honom står hon
stilla, orörlig vid tidens elf, och spanar fåfängt i vassen efter
korgen med barnet, som skall lösa folken ur qval och plågor.
Deraf den misstro och det svårmod, som klingar genom hans
sång då den berör nutida företeelser — en misstro, som
stundom slår öfver till orättvisa. Deraf äfven den mera passiva
karaktären af hans qvinnoideal. En blick på några af hans
dikter skall tydliggöra vår mening.
Af bibelbilder har Wirsén blott en qvinlig: Martha och
Maria, framställda under begreppen handling och betraktelse,
af hvilka, som man kan vänta, det sistnämnda vinner priset.
I det vackra stycket Dom Remy, är det icke den till
fosterländsk handling vigda jungfrun, som skildras, utan skalden
besjunger bildlikt, det Dom Remy, som gömmes i hvarje
menskas hjerta.
Då han, med en för honom egendomlig konst, framlockar
ur antikens bilder kristendomens ideal, ser han städse blott
ett enda qvinligt: Modern med barnet. (Se bl. a. »Sångaren»).
Skildrar han en qvinna ur antikens egen verld är det icke
Volumnia eller Lucretia, utan prestinnan, som för att rädda
sångens unga son från farorna af en syndig verld dödar den
ädla sångargåfva, gudarne skänkt honom. (Se den poetiskt
sköna sagan om Aster).
Huru han helst tänker sig den svenska qvinnan, säger oss
skalden då han till bruden, (se »Flickan och blommorna»)
i
»Så blyg som en lilja,
Som rosen så varm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
