Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.152
»Våga att ha karaktär! Var böjlig, men icke som safven:
Qvinnan ej qvinna blott, utan pck menniska är».
De orden uttrycka just det nya, som vår tid inlagt eller
sträfvar’ att inlägga i begreppet »das ewig Weibliche». Men
för detta saknar Wirsén öga. Att det icke felats honom
tillfälle att blicka in i en qvinnosjäl der detta nya rörde sig och
ville harmoniskt sammansmälta med det bästa och ädlaste af
hvad forna tider uppdagat af det evigt qvinligas väsende, det
visar oss öfverskriften af ett af hans minnesqväden: Signe
Sohlman. Hur älsklig bilden af den väna flickan, i hvars öga
evighetens våg låg speglad, hvars ljufva läppar aldrig orenats
af ett elakt ord; mecl en själ der oskuld bodde, en håg, som tänkte
blott på andra, och sinne fullt af skönhetsbilder — hur älsklig
den än är, så fattas dock något i bilden för dem som kände,
eller med sympatiens makt blott anade de unga krafter, som
ännu ej harmoniskt afvägda, kämpade på djupet af hennes själ-
Om sålunda Wirsén icke gifver oss någon djupare inblick
i den nutida qvinnokarakteren, om i hans qvinliga ideal allt
synes vara hjerta, föga vilja, allt instinkt och tro, föga tanke
och handling; om han i hustrun ännu ser företrädesvis
bröd-utdelaren och rogifvaren, icke mannens medkämpe, deltagaren
i hans arbete, hans själs förtrogna, sjelf en karaktär och
derför i stånd att fatta och fostra karaktärer, så må väl detta
erkännas vara en brist. Men å andra sidan må vi tacksamt
medgifva att vi i det qvinnoideal Wirsén framhåller finna en
välbehöfiig motvigt till de ytterligheter och missgrepp, hvilka
det nya skedet i qvinnans utveckling så lätt föranleder.
Troheten, godheten, renheten, den tysta hängifvenheten, det fina,
halft barnsliga behaget hos dessa på diktens spegel blott svagt
framandade gestalter, hvem blir väl någonsin för gammal
eller för klok att glädjas och lära af dem! Kanske har skalden
icke heller härmed tömt hela sin tanke om qvinnan. Ett
enstaka ord här och der tyder på en tåga i denna tanke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
