- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
171

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.171

träden leka kurra gömma med hvarandra, under det glädtiga
solstrålar tyckas vilja vara med om leken, eller som, ifall det
är thorsdag, mer eller, mindre konstmessigt dansa omkring
kiosken, der musiken då spelar för deras räkning, under det
hundratals åskådare ditflytta sina stolar i sig allt mer vidgande
cirklar, får man ju en ganska liflig och tilltalande tafla.

Men har du sett dig mätt på den eller slutat dina
promenader under och efter drickningen af det bestämda antalet glas —
ty det får dock ej förglömmas — så bjuder jag dig på en
vandring omkring V etablissement thermal, der lifvet ej är mindre
rörligt, ehuru det företer ett helt annat skaplynne.

Rundt omkring denna byggnad, som är af betydliga
dimensioner, hafva en mängd småkrämare etablerat sig och utbredt
sina varor på flyttbara bord, på samma sätt som förekommer
vid våra marknader. Men somliga af dem äro ej blott
handlande, utan äfven arbetare. Så ser man här bondqvinnor från
Auvergne, sysselsatta vid sina knyppeldynor, der en gammal
man erbjudande sin tjenst som skärslipare, der borta vid hörnet
en gestikulerande herre, som med hög röst rekommenderar
amerikanska slipstenar och på samma gång visar deras ypperlighet
genom att först förslöa knifvar och liar mot en hård sten och
sedermera efter slipningen sönderskära i luften hållna
pappersark. Der borta hafva vi ställets pajazzo, en ung man med
brun hy, svartlockigt hår och mörka, vackra ögon, som alltid
samlar omkring sig en talrik skara åskådare, under det han
oupphörligt springer upp och ned vid det långa bord, der hans
lager är utbredt, för att upptaga än den ena än den andra
artikeln, med oförliknelig svada, åtföljd af en efter förhållandet
afpassad pantomim, prisande så väl dess förträfflighet som sin
oegennytta, till dess svetten perlar fram på hans panna och
andedrägten trvter honom. Kommer så dertill le marcliand

O

d^oranges med sin kärra och påkallar uppmärksamhet genom
svassande, i messton utförda loftal öfver den saftiga fruktens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free