Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.172
många goda egenskaper, eller den lille savojardgossen med sina två
hundar, hvilka, utstyrda med några smutsiga paltor i rödt och
guld, dansa efter hans sång, eller den svartmuskige italienaren
med positiv och apa, hvilken sistnämda, ofta under gäspningar,
håller takten till musiken med en skallra, så har detta
omvexlande skådespel kanske till och med företräde framför det
föregående i sprittande och komisk liflighet.
Men klockan lider mot 5 och, som den här vanligaste
middagstimman är 726, glesna lederna af promenerande och åskådare mer
och mer och åter inträder en paus i det rörliga lifvet. Som en
middag vid table d’höte just ej har något säreget för Vichylifvet att
uppvisa, låta vi den försiggå utan kommentarier och stämma först möte
kl. 7 för att göra ännu en vandring tillsammans.
Som vi torde hafva fått nog af mcnniskovimlet och sorlet
i parken, kunna vi nu ställa våra steg till le nouveau parc, en
vidsträckt och förtjusande promenad, hvilken, anlagd à 1’anglaise,
följer långsidan af staden, skiljd derifrån genom Boulevard
national och på andra sidan begränsad af Allier. Det är en
ganska angenäm vederqvickelse efter dagens stim och brokiga lif
att under den stilla aftonstunden vandra omkring bland dessa
herrliga, lummiga träd, låta ögat hvila på friska gräsmattor och
vackra blomstergrupper, lyssna till näktergalens och
trädgårds-sångarens ljufva toner, smekas af svalkande, men dock ljumma
vindar, tyst betrakta den af yppig grönska infattade dammen,
ur hvilken en lekande stråle uppspringer och der hvita svanor
långsamt framsegla, stundom behagfullt böjande sina halsar för
att uppfånga utkastade brödsmulor, och slutligen nedsjunka på
en soffa för att öfverlemna sig at obestämda drömmerier eller
låta tankarne uppsöka kära vänner i det aflägsna hemlandet.
Och man stores ej heller af de medvandrare, hvilka emellanåt
gkyinta förbi, ty alla tyckas hängifva sig åt en känslostämning,
beslägtad med den, som så melodiskt uttalar sig i A. F.
Lindblads vackra qvartett: »En sommarafton.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
