Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.183
en börda aldrig så tung, kanske blef den lättare då. Myrorna
sträfvade allesamman för hvarandra, det gick så det var en
lust åt. Solstrålen kastade sig in bland skuggorna, äfven de
mörkaste, sådan var hans uppgift, men han förlorade derför
aldrig sin renhet. Bäcken gick icke öfver holmarne, han gick
omkring dem och på det sättet nådde han fram; han
längtade till floden, floden till hafvet. Så hade också menniskan
behof af att ansluta sig till något större än sig sjelf.
Äfven under den oblidare årstiden förgick sällan någon
dag, som vi icke voro ute. Den höstliga stormen brusade en
gripande sång om förgängelsen, och de fallande guldröda
bladen hviskade allesamman en sommarsaga, lik menniskohjertats.
Huru stämningsgifvande var icke naturen äfven om
vintern! Den ödsliga heden höljdes i silfverskir så stor han
var, och minsta buske fick gömma sin nakenhet i en skrud,
hvitare än den, i hvilken jag döptes. De rimfrostbefransade
«
träden stodo försänkta i drömmar om den tillkommande
våren; det kunde man förstå deraf, att knopparne på de allra
flesta redan funnos till. Naturen liksom sof på en
förhoppning under sitt hvita täcke, och hvarje solglimt, som lyste
fram deröfver, innebar ett uppståndelselöfte.
När väderleken var sådan, att vi icke kunde anställa våra
naturbetraktelser utom hus, behöfde vi ju knappt gå längre
än till en fönsterruta för att få förströelse. Isblomman på
glaset var ett konstverk, väl vardt en stunds
uppmärksamhet. Trots sin stora obetydlighet, bildades hon efter lika
bestämda och orubbliga lagar som cedern på Libanon och
jätteträdet i Amerikas urskogar — och snöflingan, hon var icke
blott en stelnad droppe, nej, hon var en stjerna, en sol, en
liten verld för sig; och när allt kom omkring, så vore
verl-darne i Guds oändliga verld kanske talrikare, än snöflingorna
och i förhållande till det hela icke ens så stora som de . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
