Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.182
%
De köptes hvarken i leksaks-, konfekts- eller
grannlåts-bodarne; de kostade egentligen ingenting, utom kärlek, kanske
derför voro de så rena och ljufliga. Det var min moder,
stundom också min fader, som beredde mig dem, liksom till
belöning efter flitigt arbete. De voro ständigt desamma och
blefvo dock aldrig enformiga, ty de förnyades hvarje år,
alldeles som jordens anlete. Jag fick följa med på vandringar
ut i det fria. Hjertat klappar högt af fröjd ännu, när jag
tänker på våra sommarnöjen, man skulle nästan kunnat kalla
dem studier, ty min moder förstod att lära mig naturens
bildspråk efter samma hjertemetod, som hon lärt rnig
modersmålet. Hon lekte med mig, som om hon varit ett barn äfven
hon och det var hon också, ty hennes väsen hade bibehållit
sin ursprungliga friskhet. Någon hade sagt mig, att det var
syndigt att leka. Min moder sade, att det berodde på —
huru man lekte. Visheten (Gud sjelf) »lekte på jordens krets»,
står der i bibeln, och hela skapelsen kan, i samma mening,
sägas vara en lek till Skaparens ära — och bäst vi så voro
midt i vår lek, var det som om hon tagit fram en nyckel och
låst upp porten till naturens stora bild-kammare. Hon tänkte
med psalmisten: »stora äro Herrans verk, och den, som uppå
dem aktar, han hafver sin lust deraf». Hon gjorde mig
uppmärksam på att äfven det minsta i skapelsen var något stort,
som förtjente betraktas och beundras. Daggdroppen, som
skimrade på gräset, afspeglade, trots sin litenhet, både jord
och himmel; i sig sjelf en kall, färglös tår, förvandlades han
genom strålarne från ofvan till en härligt skiftande perla.
Masken, som krälade på nässelbladet, gömde inom sig, så ful
han än var, begynnelsen till den nya varelse, som en dag
skulle lyfta sig bland blommorna på skära, guldströdda vingar.
Spindeln, som gjorde sina fina skimrande solar i buskar och
träd, var en konstnär, som funnit upp spånad och väfnad,
innan menniskor funnos till. Biet sjöng, om det än bar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
