Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24. "Linden blommar icke än, men snart".
Länge saknade jag re’n de skära
Tankar ifrån andra verldars fullhet,
Som bland dagens värf och nyttans tankar
Falla sakta ned sotn blom om våren.
Men jag tänkte: kommer bara sommarn,
Får jag nog mitt strängaspel tillbaka,
Finner det väl i en åkers skymning,
I en dufvas mjuka bo i skogen;
Eller följer det med bjellerklangen
Af de mätta hjordar när de tåga
Hein i aftonlugn igenom dalen.
Sommarn kom. Till marken redan träden
Sina hvita blomningsskrudar sänkte,
Ljuft och offervilligt, medan foglar
Nya löften jublade bland löfvet.
Morgon bytte sig till qväll, och stilla
Gökens suck dog bort; men qväll blef morgon.
Nya fägringar med stunden föddes.
Nya under ined hvar dag sig tedde
Som när bladen vändas i en saga.
Högre, herrligare framgick lifvet*,
Fylde sig som i ett klart crescendo.
Ej i sommarns verld ett snår, en klyfta
Snart del fanns, som icke log i fägring,
Ej en sten så hård, att ej mot honom
Lutade sin kind de små violer,
Och utöfver mörka djup och branter
Vilda rosor öfverdådigt klängde
Blommade så allt, blott jag allena,
Jag, blef efter i min andes tomhet.
Strängaspelet borta var; jag letat
Fåfängt, fåfängt genom lundars gömslen.
Ljus ocli skugga spelade på lofven,
Hopp och fruktan stredo i mitt hjerta,
Och naturen såg på mig med ömkan.
Dock när i den ljumma sommarqvällen
Vindens flägtar hängde sina harpor
lekande sin barnalek i gräset,
Allt var frid, och orons trötta tankar
Ljufligt somnade på blomsterbäddar
Söfda lätt af qvällens djupa stillhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
