Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.209
28. Från en studiefärd i Vermland.
Försommaren 1882.
I.
Filipstad ocli Rärneii.
Junisolen uppgick klar. KaÖet var drucket och afsked
taget. Vagnen körde fram, och efter några minuter åkte
jag i godt sällskap med rask fart öfver frodiga åkerfält,
omvexlande med doftrika skogsparker. Grindar öppnades och
stängdes, landtställen passerades och ett litet sjukhus syntes
n
på afstånd. Annu några minuter och vi rullade in i en
anspråkslös småstad, hoppade med ständigt stegrad fart öfver
torg och bro, ströko förbi en ståtlig kyrka med dubbeltorn
och jagade vidare genom ett slags villastad, omgifven af vackra
planteringar, tills vagnen med ett ryck stannade vid —
Kristinehamns jernvägsstation. Signalen ljöd, ånghästen frustade, och
innan vi visste ordet af ilade vi norrut med det tidiga
söndagståget.
Saken var den, att jag, som redan två gånger förr gästat
anhöriga i Vermland, nu för första gången var på väg till det
egentliga Vermland, det, som jag längtat att se ända sedan jag
som barn hörde »Kolargossen» sjungas och läste Geijers
»Minnen». Venerstranden, ehuru fager, med sina sidländta ängar, sina
björkbekransade kullar mellan frodiga åkerfält, och derbortom
skog och mossar, bär icke den rätta vermlandsnaturens drag.
När jag nu för tredje gången besökt mina vänner vid Venern,
hade jag derför föresatt mig att utsträcka resan äfven till
Bergslagen och Elfdalen, för att se en skymt af Olof Trätäljas
och Geijers, Tegnérs och Fryxells mångbesjungna land, och
Tidskr. för hemmet. 24:de årg. 4:de haf t. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
