Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ännu som i heden tid
Tar ödet qvinnoskepnad.
Hon manar sträng, hon manar blid
En yngling obeväpnad
Att kasta sig i farans famn
Och vinna sig ett frejdadt namn,
Hur högt sig hindren torna.
Ja, än’ i solens ljus hon står,
Högbarmad och med gullgult hår,
Ynglingalifvets norna!
Ån’ vid den väf hon sitter huld,
Som kallas ungdomslif vet,
Och väfver silke in och guld
Af segrars ära gifvet; •
Men, skönjes brist i håg och dåd,
Hon väfver in en kolsvart tråd
Och gråter sorgetårar,
Ty ynglingen är landets hopp,
Af honom skall ny dag gå opp
Och nya friska vårar.
På dunkel som på solig led,
Hvarthän vår längtan sträfvar,
Hon som en Fylgia följer med
Och huldrik kring oss sväfvar.
Och gäller det en strid bestå,
Och skulle kraften ej förslå,
Och nederlag vi bida —
Hon kommer en valkyria lik,
På kärlek och på frälsning rik,
Och kämpar vid vår sida.
Och falla vi vid Fyris’ våg,
När härligast vi drömma,
Hon i sin varma qvinnohåg
Vårt minne ömt vill gömma. —
Se, än’ är ärans tid ej slut,
An’ kunna storverk föras ut
Bland Svithiods fjell ocli dalar,
Och än’ är kärleken en makt,
Som vet att hålla trogen vakt,
Som eldar och hugsvalar!
Hugo Tigerschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
