Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.213
uppsigt. — Men tiden för vår afresa närmade sig, med ett godt
intryck af hvad vi hunnit se af flickskoleväsendet i Filipstad,
sade vi de vänliga lärarinnorna farväl, önskade dem god
framgång i sitt vackra värf och erhöllo af dem sköna blommor
till minne af vårt sammanträffande.
En kort stund sednare åkte vi i en temligen beqväm
vagn genom stadens gator ut till landsvägen, som för till
Nordmark och Dalkarlsjö. Det hjerta solsken, som gjort
morgonen så vacker hade nu bleknat. Strömoln uppstego och
tycktes vilja än gömma, än åter plötsligt för korta stunder
uppenbara himladrottningens glans. Ibland fångade de i
underliga . knippen hennes gyllene strålar och spredo dem likasom
under lek, än öfver ett sädesfält högt uppe i skogen, än på en
skummande forss, som bröt fram mellan berghällar, allt medan
de svepte de närmaste föremålen i dunkel. Då och då
stänkte de i våra ansigten en lätt regnskur. Under denna
säll-samma belysning syntes oss landskapet präktigt: skogklädda
höjder stigande allt högre öfver och bortom hvarandra,
långsträckta sjöar, strida strömmar, dunkel furuskog utmed vägen,
vikande här och der för jernverk och grufvor; eljest föga spår
af menniskoboningar och knappast någon enda mötande
vandrare. Så förgick en timme. Nu tilltog regnet och insvepte
i sina afundsamma töckenslöjor landskapet, hvars ytterlinier
blott svagt framskymtade i storartade former, stigande allt högre
mot den molntäckta himlen. Ofta kunde det ovana ögat knappt
skilja mellan dimbilden,- molnväggen och skogshöjdernas
afrundade eller långsträckta former. Hade vi varit begåfvade
med mindre godt reslynne och icke som nu, tillhört det slags
folk,
som älskar naturen i alla hennes skepnader, äfven den
drypande, så hade vi kanske suckat öfver ett oblidt öde och
försökt att sofvande glömma förtreten. Nu togo vi saken från
den motsatta sidan, spejade efter naturskönheter, när helst
regnhöljet glesnade, och anade dem der de kanske icke fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
