Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.215
ket gaf en tröttande känsla i nacken och erinrade mig om
den unga flickans klagan, i en af miss Edgeworths romaner,
öfver huru det är »so wearisome to look up». Längre fram
följde vägen, utan skydd, tätt intill långsträckta sjöar och steg
åter upp för väldiga skogsperspektiv, för att böja sig utmed
ett nytt vattendrag, till dess ändtligen hytta och
bruksbyggnader började framskymta genom det tilltagande regnet. Vi
passerade en gammaldags manbyggnad på terasser, kantade af
jernstaket med urnor, och svängde derefter ned till den lilla
vackra byggnad, som utgör bostället för skogsförvaltaren på
Rämen. Här möttes vi af ett vänligt ungt par af tysk börd,
vänner till min reskamrat, en sen och förträffligt smakande
middag samt ett soffhörn för välbehöflig hvila, Först mot
qvällen då regnet upphört gjorde vi en vandring till
skogsparken, med den vackra utsigten öfver sjön och de berömda
namnen af Esaias Tegnér och hans fästmö, ristade, icke i
björkens, utan i klippans sköte. Derför hade icke heller
»De runor grott med fröjd och gamman
Liksom de ungas hjertan samman»,
utan stodo enstaka och mosslupna i den hårda graniten. På
samma sätt syntes för öfrigt hela den Myhrmanska familjens
initialer här och der inhuggna i stenen.
Vi fingo nattqvarter i herrgårdsbyggnadens gafvelrum, en
trappa upp, detsamma som Tegnér med de unga
Myhrmän-nerna bebott. Det var en underlig känsla att taga i
besittning denna kammare, der den store skalden drömt sina
ynglingadrömmar och rufvat öfver sina klassiska författare ofta
natten i ända, för hvilket ändamål, såsom man ännu berättar,
den yngsta, redan i hemlighet älskade och älskande dottern i
huset, smugglade till honom ett och annat talgljus, som hon
sjelf varit med om att stöpa. Der var det kanske han låg
framstupa och läste sin Homer; här i fönstret åter diktade han
måhända qvädet till sin hembygd och såg hur sommarnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
