Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.221
teter, vare sig det nu är en kyrklig eller antikyrklig
uppfattning, som blir den segrande. Och hvad beträffar förf:ns
förmåga af karaktärsteckning, så behöfva vi endast hänvisa till
Det gamle Postbud, för att vederlägga kritikens påstående.
Det är sannt, att denna karaktär är icke mycket konstigt
sammansatt, och förf:n låter den icke ohjelpligt gå under i
kampen mot ödet eller sig sjelf, utan man får vara med om en
upprättelse, en försoning. Detta tyckes nu i den moderna
kritikens ögon vara alltför gammalmodigt och tarfligt; men månne
det derför är mindre verkligt, mindre sant?
Bästa svaret på frågan gifver kanske följande
sammanfattning af
Den gamle postbärarens historia.
Postbäraren är ännu alltid en vigtig person på
landsbygden. Så var han ock i den aflägsna trakt, der berättarens
familj slagit sig ned förliden sommar. Han stannade under
den stora linden då familjen sjöng sin morgonpsalm första
dagen och infann sig sedan alltid punktligt. Intresset väcktes,
samtal inleddes: Hade Anders Jensen aldrig varit borta från
hemtrakten utom i tjensteärenden? »Jo», svarades det, »engång
— i fängelse». Husfadern, som gjort frågan ryckte ofrivilligt till,
men hejdade sig ögonblickligen, räckte postbäraren handen
och utbrast: »Ära åt den, som rest sig!» rostbäraren log
vemodigt. »Det gjorde ej mera ondt att tala derom. Gud hade
varit så god emot honom». Det gamla fårade ansigtet strålade
af frid. Och så satte Anders Jensen sig ned och förtäljde
sin historia.––
Redan denna början af berättelsen kunde fritaga förfm för
förebråelsen att brista i originalitet eller sakna förmåga att i
några få drag antyda karaktären.–-Kommer sedan
berättelsen om den lilla pojken, som fick ärfva postbärarens
befattning efter fadern, om hans lif i hemmet med den ömma
men smågnatande modern, hans förhållande till
postmästare-frun, som ville lära honom beherska sitt våldsamma lynne,
hvilket sjöd upp vid skolpojkarnes kitslighet, hans studier på
lediga stunder, hans nattvardsläsning och hans öfvertygelse att
det skulle gå som en dans att hålla de löften han der aflagt.
Alla dessa förhållanden äro grupperade kring hans
hjerte-förhållande till hjulmakarens ljuslockiga Greta, som gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
