Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.222
lyssnade till hans förslag, hur de i framtiden skulle bygga
bo tillsammans, blott hon finge fullt upp af allting, sluppe
arbeta och släpa, och framför allt förskonades från att hafva
Anders’ gamla tråkiga mor i huset. Kom så tiden då
Anders skulle bort i rekrytskolan. För sina besparingar hade
han köpt ett jordstycke, som träskomakaren lofvat sköta åt
honom. Den sista sparpenningen tänkte han köpa bränsle för
åt mor till vintern; men hur det var, köptes i stället en
tro-lofningsring åt Greta. Då Anders efter ett par års frånvaro
återkom var allt förändradt. Greta var fagrare än någonsin,
men hjulmakarens förklarade hennes gamla förbindelse som
blott barnlek; nu skulle hon ha den rike Nils Bertilson, som
öfvertagit Angsgården. Anders blef utom sig och uppfordrade
Greta att öppet förklara sig för hans fästmö. Men nej, det
vågade hon icke: det var något i Nils Bertilsons ögon, som
man tvangs att böja sig för. Anders vredgades, Greta blef
rädd och slet sig ifrån honom. Då sjöd det onda sinnet upp
hos den unge mannen, han gick full af raseri inåt byn,
råkade i lag med mjölnarens Hans och några andra, som gåfvo
honom sårande stickord om hans trolofning; Anders förlorade
då all besinning och började en knytnäfskamp. Hans drog
knifven. Anders följde exemplet men var den starkare och
hejdade sig först då han såg sin knif i bröstet på Hans och
denne dignande maktlös till golfvet.
Derefter följer berättelsen om brottslingens stumma
förtviflan, hans öppna bekännelse, den första fängelsetiden, Gretas
återskickade ring och hennes giftermål med ängsgårdsbonden,
fångens glädje då postmästarefrun sade honom att Hans skulle
komma sig, hans stolthet och lättretlighet gent emot de
andra fångarne, slutligen den underliga darrning, som
bemäktigade sig hans högra hand hvarje gång det onda sinnet ville
få makt med honom. Men förmildrande omständigheter hade
blifvit framstälda, fängelsetiden förkortades och så skulle
Anders åter få börja sin tjenst som postbärare. Då han återvände
hem och såg modern så åldrad, men stugan prydd som till fest,
kastade han sig på sängen och gömde ansigtet; men när han
kände den gamla moderns kyss på sin högra hand, var det
honom som hade den blifvit renad. Hade modern haft det
mycket svårt under hans fängelsetid? Nej! osynliga händer
hade skött jordstycket, bränsle hade burits till henne, hon
visste ej af hvem, och ibland låg en färsk bulle på bordet,
Gud vete hvarifrån! När Hans kom på benen hade han burit
till henne en säck mjöl, och det var han som hos domaren
fört Anders’ talan. Detta gladde Anders allra mest. Nästa
morgon började han med tungt hjerta sin vandring, besluten
att tåligt bära allas förakt. Men hur förvånades han ej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
