Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.241
den saken med det ordet. Skulle nu icke undervisningen
kunna följa konstens exempel och gå tillbaka till naturen, äfven
hvad framställningen beträffar? Och huru skulle väl detta
«
kunna ske, om icke derigenom, att läraren gjorde sig till en
regel att antingen verkligen se, eller åtminstone alltid sjelf
skaffa sig en verkligt lefvande bild af det han vill framställa?
Förf:n fortsätter jämförelsen mellan undervisningen och
konsten, i det han erinrar om de moderna konstnärernas,
särskildt författarnes objektivitet. De gifva aldrig läsaren tydligt
besked om hvad som är godt eller ondt; deras figurer hafva
icke som på allegoriska målningar remsor i munnen med
upplysande inskrifter såsom: »detta är jungfru Dygd», »detta är
fru Fromhet». Det är läsaren, som sjelf skall gallra det goda
från clet onda i detta brokiga virrvarr, och — man må hysa
hvilka tankar som helst, om den nutida diktningen — man
skall dock aldrig kunna neka, att hon har förstått som ingen
annan att försätta läsaren i den kraftigaste sjelfverksamhet
tvinga honom att gå på djupet med lifsfrågorna — och
detta utan tvifvel just derför, att hon är så objektiv.
Skulle nu icke, frågar förf’:n, objektiviteten äfven inom
undervisningen kunna åstadkomma ett liknande resultat, ehuru den
på detta område alls icke finge gå så långt som på konstens?
Att objektivitet icke är detsamma som moralisk färglöshet,
visar sig redan i afseende på konstnärerna: skalden må dölja
sig huru mycket som helst; man spårar honom dock alltid.
»»
Annu mindre skall en objektivt hållen undervisning undgå
att röja inflytande af lärarens personlighet; det är han, som
håller facklan i sin hand, från honom komma belysning,
dagrar och skuggor. Han skapar icke materialet, men han
väljer det; han gifver icke klarheten, tanken, men han leder
till den och antyder vägen till densamma.
I sammanhang härmed väntar Uffe sig också den frågan:
»huru skall en sådan realism i undervisningen förlika sig med
o o
TidsTcr. för hemmet. 24:de årg. 4:de håf t. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
