- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
240

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.240

naturkunnighet såsom kärnan i undervisningen. Bland dessa
förordas i de lägre klasserna geografien som den medelpunkt,
kring hvilken öfriga ämnen gruppera sig; i de högre deremot
historien. Här fattas dock ordet »historia» i dess vidsträcktaste
bemärkelse, såsom omfattande kultur-, kyrko- och
litteraturhistoria, och förfin tror, att de tre nyssnämnda facken skulle,
sammanbundna med den egentliga historien, komma vida mer
till sin rätt än såsom sjelfständiga läroämnen.

Som dessa kunskapsgrenar äro af ett mer realt innehåll
än språken, skulle redan genom denna förändring realismen
få ett helsosamt insteg i skolan. Lärjungen skulle öfvas att
reflektera icke hufvudsakligen öfver abstrakta reglor, utan
öfver verkligheten; och den formela bildningen skulle
tillgodoses derigenom, att han lärde sig att sjelf i verkligheten
finna systemet.

Men det är icke blott i afseende på val af innehåll, som
förfin önskar se realismen införd — den borde sträcka sig
äfven till lärarens framställning af ämnet, så att denna blefve
enklare, naturligare och sannare. I detta fall tror han undervis-

’ o

ningen kunna lära mycket af den nutida konsten. Skalderna
och konstnärerna äro ju på sitt sätt mensklighetens lärare.
Ingen kan djupare än förfin beklaga de missgrepp och
förvillelser, hvartill den moderna realismen gör sig skyldig; men
ett står dock qvar såsom något godt och beståndande, och
det är dess sträfvan efter sanning och ärlighet samt den
fordran den ställer på hvarje konstnär och författare, att han
skall se verlden med egna ögon, och att han skall återgifva
hvad han sett med verklighetens färger och ej med det
konventionellas konturteckningar.

Det konventionella har vunnit stor terräng äfven inom
undervisningen: man har vant sig vid vissa uttryck, som man
begagnar icke derföre, att de och endast de gifva en klar bild
àf det man vill framställa, utan derför, att man brukar uttrycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free