Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.245
på 1820—30-talet, som i hennes böcker äro med historisk
trohet framställda, hafva hennes barndoms- och ungdomsintryck
att tacka för sin tillvaro. Utom naturkärleken var läslusten ett
utmärkande drag för den lilla Marian Evans, hvilken i detta
afseende, liksom genom sitt tankfulla allvar, redan vid mycket
späda år visade sig vara ett ovanligt barn. En sägen går, att
då hennes äldre syster fått låna »Waverley» och återlemnade
boken innan den (3—7-åriga Marian hunnit till slutet, började
denna sjelf skrifva en fortsättning på romanen, och höll på
dermed, tills systern skaffade henne den så lifligt saknade boken
tillbaka. För anekdotens tillförlitlighet är ej lätt att ansvara;
den borde åtminstone vara sann, så profetisk är den, med
afseende på den plats, som denna lilla flicka sedan kom att
intaga i sitt lands vitterhet.
Några år senare sändes Marian Evans i skola hos några
misses Franklin. Dessa voro allvarliga, fromma qvinnor och
George Eliot mindes hela sitt lif med tacksamhet deras
inflytande och undervisning. De tillhörde metodistsamfundet, och
skolflickorna ej blott följde dem till bönemötena utan tillställde
också sådana sins emellan. George Eliot, som redan vid 12 år
nitiskt börjat undervisa i Söndagsskolan, blef ofta den ledande
vid dessa andaktsstunder. Men de beredde henne sjelf mera
samvetsqval än uppbyggelse, ty hon förebrådde sig sin oförmåga
att eldas till samma brinnande känsla, som de andra. Hennes
natur var dock ingalunda skeptisk, och hon studerade vid denna
tid ifrigt alla teologiska skrifter och uppbyggelseböcker hon fick
fatt i; så t. ex, tog hon Paley’s »Vittnesbörd för kristendomens
sanningar» med sig på sitt sofrum och fördjupade sig, vanligen
liggande utsträckt på golfvet, i ett ihärdigt studium af nämnda
apologi. Från hennes skollif berättas i öfrigt, att kamraterna
plägade kalla henne »lilla mamma», emedan hon redan då hade
det moderliga väsen, som hon hela sitt lif bibehöll, isynnerhet i
förhållande till sitt eget kön. Sitt inre lif under de på skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
