Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.254
tid deras innerliga tillgifvenhet, och senare äfven deras
kärleksfulla hjelp under sin sorgs och sjukdoms tid. Om hennes lycka
att i sin make hafva funnit den hon helt kunde älska och älskas
af, att ega någon, som behöfde henne för sin lycka — glädjen
att på detta sätt vara oumbärlig hade hon sedan faderns död
saknat — om denna lycka har man många muntliga vittnesbörd.
Det bästa vittnesbördet är dock hennes diktning. Att hon
verkligen utvecklades till denna stora och harmoniska diktare, som
samtiden känt men efterverlden ännu bättre skall lära känna,
och, å andra sidan, till den stora och harmoniska personlighet,
hvarom hennes enskilda vänner aldrig tröttna att tala, det
berodde nog i väsentligaste mån på den djupa kärlek, det fulla
förverkligande af äktenskapet, som blifvit hennes lott.
Om ett halffärdigt eller kanske sönderbrutet lif uppburit
hennes produktion, skulle man saknat allt, hvad man i denna
mest älskar. Kärleken har sällan visat sig så i djupaste mening
frigörande, som i denna helgjutna förening. Mrs Lewes nära
vänner mena t. o. m. att män helt och hållet har Mr Lewes
att tacka för att verlden eger »George Eliot». En af dem yttrar:
Icke en enda af hennes stora dikter skulle blifvit skrifven
eller kanske ens fått lif i hennes fantasi, om hon ej haft det
inspirerande inflytandet af sin mans outtröttliga, uppmuntrande
intresse, af hans uppriktiga glädje öfver hennes framgångar. • Med detta
följde hos honom fullkomlig frånvaro, icke blott af all författarafund,
utan äfven af all annan sjelfviskhet, som kunnat inskränka hennes
frihet. Så t. ex. hade Mrs Lewes, som alla eldiga och sympatetiska
naturer, en benägenhet att öfvertyga sig att hon i allt delade sina
käras meningar. Hon var medveten om denna frestelse till
©sjelfständighet, om sin förmåga att nästan dramatiskt identifiera sig med
en annan persons tänkesätt. Hon talade derför ofta med tacksamhet
om sin mans samvetsgrannhet att aldrig på detta sätt söka öfva
inflytande på henne. Tvärtom skyddade han hennes andliga oberoende
mot hennes böjlighet i att rätta sig efter andra, äfven när han sjelf
var bland dessa »andra».
George Eliot talar sjelf någonstädes om huru mannens kärlek i
sig kan innebära mycket af det moderliga elementet, och hon talade
der (som mångenstädes i detta ämne) ur sin personligaste erfarenhet. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
