Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.258
tillbragte de dels i utlandet, dels på landet i England; på hösten
flyttade de in i ett nytt hem i London (4 Cheyne Walk). George
Eliot’s förut svaga helsa syntes förbättrad, och lördagen före sin
död besökte hon koncerten i St. James Hall, der man år efter
år alla lördagar varit van att se henne och Mr Lewes. På
söndagen voro, som vanligt den dagen under en lång följd af år,
vänner och meningsfränder samlade hos henne. Hon gjorde
nämligen aldrig »bjudningar», men bad dem som ville råka henne
vara välkomna på söndagsaftonen. Denna söndagsafton blef den
sista. Redan på måndagen kallades läkare: George Eliot hade
häftigt sjuknat; det blef inflammation i hjertsäcken, och på
onsdagen den 22 December dog hon plågfritt och med stort lugn.
Hon begrofs den 29 samma månad på Highgate’s kyrkogård
vid sidan af Mr Lewes, i den icke invigda delen af
begrafningsplatsen. Stora skaror af sörjande stodo kring grafven och bland
dessa funnos både kända och okända, både lärde och olärde;
så väl landets yppersta män och qvinnor, som sådana, hvilka om
den stora författarinnan visste föga, men dess bättre kände
trö-starinnan i deras sorg och hjelparinnan i deras nöd.
. Sedan förf:n sålunda tecknat de yttre dragen af George Eliot’s
lif, har hon sökt gifva en inblick i hennes innersta personlighet och
den lifsåskådning hvarpå denna hvilade. Denna psykologiskt filosofiska
framställning, ehuru högst intressant, har dock blifvit allt för vidlyftig
att kunna rymmas inom vårt knappa .utrymme, hvarjemte den rör sig
med begrepp hvilka torde vara flertalet af våra läsare allt för främ-’
mande, att kunna gifva dem den åsyftade förklaringen af det
motsägande och i vår tanke oförklarliga af den lifsuppfattning den stora
skriftställarinnan småningom tillkämpat sig. Vi skola dock i några få
drag återgifva det i vår tanke,väsentliga af biografens framställning.
Under det G. Eliot småningom bröt sig ut från de kristna
lärosatsernas band, vidhöll hon alltid den kristliga etiken, i det kärleken
blef själen i hennes lif, och kärnan i hennes egen personlighet. Allt
soin möjligen i hennes ögon kunde urarta till sjelfviskhet i denna
heiyies lifsprincip skiljde hon sig från ; så hoppet om personlig
odödlighet, eller saligt lif i Gud. Hon fordrade att det goda måtte göras
för sin egen skull, och såg i kärleken till menniskorna religionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
