Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.281
med 20 %. Mannens arbetslön var 2 kr. om dagen. Hemmet
bar spår af stor torftighet: denna ängsliga torftighet, som
vittnar att familjen ingenting eger, och som af hemmet bildar så
att säga ett tomt rum. En träsoffa oftast anslagen åt en
O o
tvångsgäst, ett bord och ett par stolar; i det inre rummet en
stor sängplats upptagen af halm och öfverbredd med en
skinnfäll, det var hela bohaget. Tydliga märken af slarf och
orenlighet gaf skugga åt tomheten.. Vid dörren hängde en bit af
en halfsmutsig handduk, prydd med gammaldags fransflätning —
det enda spår af förskönande omsorg i det vantrefliga hemmet.
Husfadern, svart af sot, svarade beredvilligt, men med mörk
uppsyn och klanglös stämma på våra frågor. Hustrun sökte
göra litet snyggt, klagande: »Här är icke som det borde vara,
men jag rår inte», och kastade en ängsligt, vältalig blick på
de många barnen, som hängde henne i kjortlarna och hvilken
skara inom kort skulle ökas med ännu en.
I det andra hemmet funno vi mindre torftighet men större
orenlighet och ännu flera barn. Husfadern här hade mera
maktpåliggande arbete och högre aflöning.
Med en känsla af betryck sade vi farväl och sutto snart
åter i vagnen, hvilken enligt vår önskan stannade vid den
röda torpstugan i björkdungen på vägen till Uddeholm. Det
hem vi här beträdde gaf, i motsats till de förra, en ljuflig
anblick. Här fanns blott ett rum med spisel, men allt
var trefligt, snyggt och välförsedt. Vid ’fönstret satt den unga
husmodern och väfde ett vackert, blårandigt klädningstyg. "En
mormor sysslade i spiseln och i skogsbrynet lekte två snyggt
klädda barn. Vid dörren syntes här intet handkläde med
frans, men man nämnde en gammal »konstig» gumma, som
bodde ensam högt uppe på ett berg, och som, om man
talte väl vid henne, kunde utföra sådana gammaldags saker.
På tal om väfven hörde vi, att man här sade »ränna» i stället
för »varpa» och att de gamla härledde ordet från den tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
