Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293-
brädden; elfven måste bryta sig väg genom smala pass och
under skarpa krökar slingra sig fram, än utmed en klippa till
höger, än kring en fjellkant eller ett framskjutet knä af
landt-höjden vester om elfven. Snart tog dock nmdlandet» åter ut sin
rätt och bredde sitt grönskande, blomrika täcke mellan elfven
och berget, eller speglade sina björkar, en kulle med några
gårdar, eller till och med ett nyuppfördt ölbryggeri, i
Klarans våg — allt detta medan heden deruppe hängde halft
osynlig öfver skogstopparne och himlen hvälfde sig
uppöfver den, mörk och molntung. Det var någonting sällsamt
gripande i anblicken af detta vexlande elfsceneri i den
långsamt skymmande sommarqvällen. Det var ingen vänligt
fängslande eller till hvila inbjudande natur — icke heller var
den pittoreskt hänförande; men den var ensam i sitt slag,
stämmande till allvar och tyst begrundande. — Den vilda
ödsliga heden deruppe, som ögat blott anade, men just derför
kunde gestalta så mycket mera fritt efter skådarens inre syner;
landthöjden med de outtömliga skogarne, der industriens
stormän hemtade sina rikedomar med hjelp från ofvan, d. ä. af
det fattiga folket på heden; de smala strandremsorna med
vänliga vältimrade gårdar ior en bergad men fåtalig
befolkning; slutligen elfven, som gick sin ståtliga kungsväg genom
låglandet, delande sin kraft åt alla, speglande björkarne,
badande ängsvallen eller varsamt kyssande smultronblommorna och
violerna, som här och der smugit ned ända till vattenbrynet,
allt medan hon på sitt svallande bröst bar timret ned till de
stora sågverken eller vaggade på milda moderliga armar den
lilla båten, som, rodd af en härdig elfdalsjänta, gled öfver från
den ena stranden till den andra. — hela detta panorama gaf
ett sträft men stämningsrikt intryck, som man icke glömmer.
1 tysta betraktelser af det egendomliga skådespelet nådde
vi slutligen vid nattens inbrott målet för vår färd, den lilla
stationen Likenäs i Dalby socken. Lemnande ångbåten att fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
